Hjälpsamt - hur vi vill bli bemötta i vården

Hur blir vi bäst hjälpta? 

Har du undrat över varför du känner dig hjälpt av vissa och andra inte alls? Några gånger har jag snabbt avslutat kontakten med professionella inom vården och undrat varför.  Med mångårig erfarenhet av vårdkontakter har jag börjat se ett mönster. Genom mitt deltagande i Ola Jonssons och Erik Kebergs C-uppsats "De som hjälpte" blev det tydligare vad som behövs för att en vårdkontakt ska bli bra (1). Ola och Erik intervjuade mig och sex andra personer i sitt sökande efter vad som är hjälpsamt i kontakten med en en person med psykisk ohälsa.  

Olas och Eriks slutsats

I deras godkända uppsats våren 2017 och slutarbete i socionomprogrammet vid Stockholms universitet har de ställt frågan vad som är hjälpsamt för en person med psykisk ohälsa i kontakten med professionella (2). Genom att spela in intervjuerna och sen skriva ned dem fick de över hundratrettio sidor text som de analyserade. Ur materialet kunde de finna tre återkommande teman som berör vårdgivarens attityd, viljan att engagera den hjälpsökande och synen på patienten: 

1 ”vilja att hjälpa” 
2 ”närvaro, samarbete och dialog”, och 
3 ”Jag är mer än en patient”. 

De kom också fram till att ett samtal blir hjälpsamt när vårdtagaren känner tillit, vårdgivaren visar intresse för vårdtagarens specifika omständigheter och uppmärksammar hens aktuella behov och bekymmer - i en öppen och ärlig dialog (3). 

Genom att den professionella är uppmärksam och visar ett aktivt lyssnande, kan konversera, uttrycka ett genuint intresse av personen ifråga liksom visa en vilja att hjälpa och att vara mentalt närvarande - på ett inkluderande och flexibelt sätt, utvecklas en bra kontakt. En av intervjupersonerna beskrev en hjälpsam kontakt med följande ord:

"Precis som jag har erfarit är en professionell att lita på när hen är fokuserad när vi möts och först lyssnar aktivt på vad jag har att säga och därefter reflekterar genom att vara nyfiken och öppen med sina egna tankar så jag kan avfärda eller hålla med. En person som börjar med att ursäkta sig med att inte vara förberedd eller talar till mig som om den professionella vet bättre vad jag behöver än jag själv avfärdar jag snabbt. 

Personer med svår psykisk ohälsa kan bli bättre!

Länge har svårt psykiskt sjuka dömts ut och isolerats på mentalsjukhus hela sina liv utan omprövning eller träning i att öka sina färdigheter och självständighet. Inställningen har ändrats vilken Ola och Erik hänvisar till i ett flertal kvalitativa studier sedan 90-talet som visar att personer med svår psykisk sjukdom faktiskt kan återhämta sig.  

Även Ola och Erik har redovisat resultat om att personer med svår psykisk ohälsa kan bli bättre, för att visa motivet till sin frågeställning. Bland annat hänvisar de till resultat för hur en framgångsrik återhämtningsprocess kan se ut (s. 11):

  • ¨Empowerment¨ som handlar om personligt ansvar över sitt eget liv och att ta kontroll över livet.  
  • Samhörighet med andra i form av personliga relationer och social inklusion. 
  • Återuppbyggnad av nya personliga och sociala identiteter (inkluderat effekterna av eventuell stigmatisering och diskriminering). 
  • Finna mening och syfte med livet. 
  • Hopp och optimism om framtiden, tro på återhämtning.  

Uppsatsskrivarna lyfter också forskningsresultat som visar att det inte i första hand är en viss terapimetod som är avgörande för om den ska bli hjälpsam eller inte utan att:

  • det ska finnas en känslomässig och förtroendefull relation mellan den hjälpsökande och den professionella. 
  • den professionella kan ge rimliga förklaringar symptom som en viss individ har och att hen kan komma till rätta med dem. 
  • det i behandlingen finns ett aktivt deltagande från båda parter och där båda tror på den aktuella behandlingsmetoden. 
  • behandlingen sker i en miljö som känns trygg och läkande.
  • den professionella hjälper till med att konfrontera och bemöta rädslor. 
  • den professionella tillhandahåller nya tankesätt om hur man kan se på och handskas med tillvaron. 
  • även den hjälpsökande får definiera vad som är terapeutisk framgång.


Till alla som vill hjälpa. 

Professionell eller inte så är hjälpsamma insatser mest effektiva när mottagaren av hjälpen känner sig delaktig och aktivt tar ställning till den hjälp som förmedlas. Jag anser att det är oerhört viktigt att låta den hjälpsökande avgöra vad som är hjälpsamt eller inte, inte minst för att den hjälpsökande att uppleva sig huvudansvarig till sitt tillfrisknande. Då gäller det också att det finns alternativ vård för att ha något att välja mellan. På så sätt skulle också psykiatrin som den ser ut idag behöva skärpa sig för att få kunder. Att bara vänta på att psykiatrin ska hjälpa en hjälpsökande att bli bättre kommer ingen förbättring - som psykiatrin är uppbyggd idag. För att ta mig som exempel så förlorade jag förmågan under en period att lita på mina inneboende resurser för att ta ansvar för min vård och att avgöra vad som är hjälpsamt. Under en sådan period hade det varit hjälpsamt om vården aktivt hjälpt mig att återta tron på mig själv och att jag har alla resurser som behövs för att bli bättre.    

Ola och Erik har lyft en viktig fråga om vad som är hjälpsamt för en vårdtagare. Slutsatser som jag tycker är allmängiltiga i allt arbete med människor snarare specifikt gentemot personer som de med svår psykisk ohälsa. 
Vi alla vill känna sig sedda och bekräftade som vi är och ha ett utrymme för att ta beslut om sig själva för att känna egenkontroll och därigenom kunna hjälpa oss själva, ibland med professionellas stöd.

 

Källor:

(1) "De som hjälpte" En kvalitativ intervjustudie om brukare med erfarenheter av allvarliga psykiska problem och deras möten med professionella Ola Jonsson och Erik Keberg. Stockholms universitet 2017. Institutionen för socialt arbete. Socionomprogrammet. C-uppsats 15p.

(2) Erik och Olas arbete var en kvalitativ intervjustudie om brukare med erfarenheter av allvarliga psykiska problem och deras möten med professionella. De professionella kontakterna kan gälla läkare, sjuksköterska eller annan terapautisk, social eller vårdande personal. 

(3) Results: ¨Trust, a shared interest in individual’s specific circumstances, attentiveness to the individual’s present needs and concerns and an open and honest dialogue can be viewed as components in a helping relationship. By being an attentive and active listener, being a conversation partner, expressing a genuine interest in the person as well as a will to help, to be mentally present in the moment and to use their professional knowledge in an inclusive and flexible way can be ways for the professional to develop a helping relationship.¨

30 aug 2017

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)