Personlig utveckling - när känslan av den inte finns

Som mitt liv ter sig verkar tillfrisknandet vara långt borta. Åndå kan denna tid av tristess och frustration leda till personlig utveckling vilket jag lärde mig under mitt senaste läkarbesök.

Träffade min medicinskt ansvarige läkare John häromdagen. Mötet med honom blir det sista dels för att han går i pension och framförallt att för att jag inte blir bättre och ska remitteras till en specialist på ett annat sjukhus. Jag har hittills varit 'Terapirefraktär', som det kallas i vårdvärlden - i över 30 månader. 

Mötet var trevande till en början och efter formaliteter som vilka mediciner jag tar, vilka symtom jag har kvar, nytt sjukskrivningsintyg och förnyade recept, gav John mig tiden att berätta om hur sjukdomsförlopp av utmattning och depression kan te sig. På grund att det var vårt sista möte fick jag också en sammanfattning av vårdtiden. John berättade att han tyckte det var tråkigt att hans sjukhus inte kunde bidra till min förbättring. Ändå gav han mig förståelse för att det finns hopp. Hopp om att jag kan bli bättre men att det kan ta lika lång tid som problemen funnits. Hopp är så otroligt viktigt att en läkare förmedlar, för ibland är det det enda jag har tänkt på för att de svarta hundarna inte skulle bita sig fast i hasorna.

John menade också att varje möte med en behandlare och att en lång sjukdomstid kan bidra till utveckling och förbättring - även om det inte upplevs så för stunden. Det är sant. John är t ex den man som kanske gett mig mest tid att samtala med om mitt mående, vilket varit mycket viktigt för mig.
Jag har också haft tiden och förmågan att sammanfatta mitt liv genom att läsa dagböcker, årskalendrar i decennier och konstaterat att jag varit deprimerad mer och mindre under hela 2000-talet och att det möjligtvis fanns en gnista hos mig med mål för yrkeslivet under 90-talet. Kanske har jag nytta av att veta detta för att senare lära mig vad jag mår bäst av.

Vikten av att också acceptera och finna ny riktning i livet efter en långvarig utmattning är den första fasen för tillfrisknande. Det har jag lyckats med, åtminstone med tanken om att långloppens tid är över för min del. I bästa fall kanske jag kan börja med den minst krävande motionsklassen i triathlon (sprint)...

31 aug 2012

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)