Fan, jag vill inte vara ett offer - och inte se andra bli det heller!

Nu är det gjort. Jag har satt ord på maktövergrepp liksom jag skickat berättelsen till DO, DN, IVO och verksamhetschefen på avdelningen via Huddinges sjukhus personalavdelning - där den anställde som det gäller arbetar.
Jag är rädd för att den anställde kommer att kontakta mig efter anmälan och jag borde egentligen inte engagera mig i annat än att få bra sömn, mat och motion. Jag behöver grunda mig för att komma på fötter igen.  Men det känns som huvudet ska explodera om jag inte får ut berättelsen ur mitt system. Den tar för mycket plats, nästan dagligen. Det den anställde gjort påminner om andra övergrepp jag varit med om. Antagligen är det därför jag är så upptagen av händelserna.

Jag bekymrar mig för hur starka känslorna är för det inträffade, hur skam har utvecklats till raseri när jag tänker på hur jag drabbats och att det även kan drabba andra. Om det är fler än jag som drabbas av denna inkompetens jag mött så blir det fler offer, fler trauman som ska behandlas. Trauman på en plats som ska lindra just från tidigare svåra upplevelser. Vårdpersonal som förvärrar kristillstånd. Någon som är i underläge och vårdas på avdelning ska inte behöva oroa sig för att drabbas av få sitt tillstånd förvärrat.

--

Bakgrund

Som funktionsnedsatt pga långvarig utmattning, återkommande depressioner, PTSD av flera sexuella, fysiska och mentala övergrepp samt i kristillstånd krävdes psykiatrisk slutenvård 2012 och 2013, när specifikt en personal agerade felaktigt ett flertal gånger. Jag kände mig hotad, kränkt och illa behandlad - speciellt utifrån det vårdbehov jag hade.

På grund av händelserna på avdelningen förvärrades antagligen mitt tillstånd eftersom jag inte kan tänka mig att söka hjälp på en liknande vårdplats i framtiden. Jag kände mig hotad, kränkt och förlorade den redan från början minimala förhoppningen jag hade för att få rätt sorts vård på psykiatrisk slutenvårdsavdelning.  Jag lämnade avdelningen i affekt och var kraftigt förvirrad - samma dag som den andra kränkningen skedde. 
 
Med rätt sorts vård hade jag fått en begränsad tids omsorg i en lugn miljö, som på sikt lett till ett snabbare tillfrisknande. Grunden för en lugn miljö är ett proffsigt bemötande av all personal, som kan sätta sig in i patientens tillstånd och agera adekvat.  
 
 
Händelseförloppet
 
Vid första tillfället jag bemöttes på ett oproffsigt sätt av den mentalskötare det gäller 2012, markerade jag bland annat med att verbalt uttrycka mitt ogillande.  I direkt anslutning till händelsen talade jag med en sköterska om det inträffade och vid ytterligare ett tillfälle ungefär en dag senare talade jag direkt med mentalskötaren.    
Vid det andra tillfället då jag trakasserades av mentalskötaren i juli 2013 på nästintill samma sätt bad jag kort efter det inträffade att få tala med mentalskötaren tillsammans med en läkare. Kollegan till mentalskötaren, som tog emot mitt önskemål om ett samtal kom tillbaka till mig efter att ha rådfrågat kollegor, med uppmaningen att jag skulle tala med mentalskötaren. Jag svarade att jag talat med mentalskötaren tidigare men jag fick ändå inte tala med läkare tillsammans med mentalskötaren. Jag hade tänkt be mentalskötaren att inte tilltala eller interagera med mig under den resterande tiden av vårdtiden. Jag lämnade avdelningen samma dag.
 
Här bör också noteras att jag personligen gick fram till denne mentalskötare efter inläggningstillfället i juli 2013 och frågade om vi hade något otalt med varandra för att jag fortfarande hade det första mötet färskt i minne och kände mig väldigt osäker inför vad som skulle kunna hända denna vårdtid. Jag upplevde att han undvek mig, bl a då han inte informerade mig om att han var min 'kontaktperson' för dagen på avdelningen. Mentalskötaren menade att han inte hade något otalt med mig.  
 
Vad hände?
 
Händelsen 2012 (första tillfället) bestod av att jag sov och väcktes av denne mentalskötare som jag då mötte för första gången. Han hade gått fram till min säng och lagt sin hand på min ena höft för att väcka mig. Med den bakgrund jag har och för att han var mig totalt främmande och dessutom som jag sov och inte direkt kunde behandla situationen på ett förnuftigt sätt, så reagerade jag starkt genom att först be honom att backa och kort därefter upprepade jag mig och skrek att han skulle backa. Han ignorerade det och gick istället fram till mig än en gång så jag sparkade honom med all kraft jag hade i hans mage för att undkomma honom. Jag var i den stunden inte klar på om vad hans fysiska beröring skulle leda till och reagerade med full kraft för att försvara mig från fysisk övergrepp.  Mentalskötaren skrek tillbaka om att bälteslägga mig och samtidigt hade mer personal tillkommit varpå situationen lugnade sig snabbt. Jag kunde inte stiga upp ur sängen då eftersom jag skakade för mycket för att ställa mig upp. 
Sämre bemötande kan jag inte tänka mig av en anställd på psykiatrisk avdelning.  
 
Vid det andra vårdtillfället i juli 2013 väckte han mig återigen på nästintill samma sätt, nu genom att styra undan det sängbord jag hade ställt vid sängänden för att ingen skulle överraska mig i sovande tillstånd och tog tag i min ena fot för att väcka mig. Eftersom jag hörde bordet rullas undan vaknade jag och hann finna mig i situationen. Jag skrek rätt ut i luften för att annan personal skulle uppmärksamma min situation snabbt. Jag skrek något i stil med att jag ...¨sagt åt dig Roger, att inte röra mig.¨ Detta gjorde att mentalskötaren Roger skrek tillbaka att ¨du är den otrevligaste människa jag träffat.¨ En sköterska kom snabbt in i rummet och ingen av oss sa något mer. Tyvärr drabbas också andra patienter av denna sorts utspel så en av de tre jag delade rum med väcktes också av mitt upprörda tillstånd och hon reagerade med att gråta intensivt och slå sitt huvud mot väggen. 
---

Ps. Jag är inte en våldsam person och har inte angripit någon (med undantag för två tillfällen som riktades mot förövare, tidigt i mitt liv).  Hade jag försvarat mig fysiskt tidigare hade jag antagligen inte behövt ligga på psykiatrisk avdelning överhuvudtaget. Att jag försvarade mig genom att sparka bort mentalskötaren från mig vid händelsen 2012 har lett till skamkänslor hos mig och utvecklats till raseri, vid den andra händelsen 2013.  
27 aug 2013

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)