Dissociation

En vanlig dag med PTSS (posttraumatisk stress syndrom)

Små händelser kan utlösa en stark reaktion som inte hör hemma i situationen det händer. Reaktionen hör hemma i det förflutna. Situationer som påminner om händelsen räcker för att jag plötsligt ska känna mig rädd. Sådana situationer sker dagligen för att någon är bakom mig, gör en hastig rörelse eller höjer rösten. 

Balansen mellan att uppleva, stanna i svåra känslor och släppa taget om dem innan de tar över finns inte. Övningarna i att stanna i svår rädsla som ångest och panik blir en balansakt med trasiga skor utan skyddsnät. Man dör visserligen inte av att uppleva en svår känsla men när till exempel rädsla dominerar över förnuftet är det en mycket primitiv funktion i hjärnan som styr. Att slåss, fly eller spela död är beteenden som kan uppstå. 

När min rädsla dominerar förnuftet spelas gamla händelser upp och då dissocierar jag. Det första traumatiserande minnet uppstod när jag var i tre-femårsåldern. Med en treårings hjärna reagerade jag på det sätt jag behövde för att överleva mentalt när mina viktigaste personer deltog i ett drama där utgången var oviss. Som då, slås mitt minne ut och timmar kan passera som jag inte kan återkalla. Även tidsuppfattningen begränsas till att det varken finns något förlutet eller en framtid. Jag fryser av fasa i nuet. I nuet finns enbart en fasa som paralyserar kroppen med hjärtklappning, tunnelseende och ger svimningskänsla när synfältet blir allt mörkare som om solen plötsligt går ner. Jag blir desorienterad och förvirrad. 

En utomstående som möter mig i detta tillstånd kanske inte märker någonting annat än att jag verkar distanserad och tystlåten. Om någon tilltalar mig kan jag för ett ögonblick inte urskilja nuet från det förflutna och hotet känns än mer verkligt och då blir jag undvikande eller låter helt enkelt bli att svara. 

När rädslan klingar av är det enda jag kan återminna mig ljud av t ex bilar som passerar, människor som pratar eller att solen värmer mitt ansikte. Ändå kan jag inte minnas vilken dag det är eller vad fåglarna som finns i ett träd intill kallas (normalt är jag bra på att benämna de vanligaste fåglarna). Ibland krävs det timmar av återhämtning och ofta behövs en lång natts vila innan jag blir något lugnare. Nästa dag kommer nya faror. Om och om igen. 

14 mar 2014

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)