Antiinflammatorisk livsstil

Med egna erfarenheter av att tillfriskna från depression och utmattning kan sammanfattas i Maria Borelius bok "Hälsorevolutionen" och som jag tacksamt tog till mig då min övertygelse stärktes i att jag har hittat lösningen till ett meningsfullt och friskt liv.

Livets hårda skola

Läkare har ansett att jag har terapiresistent depression, konstaterat att jag inte blivit bättre med samtalsterapi och på grund av pågående traumabehandling har jag blivit avvisad från att få stöd för utmattning. Tillståndet har pågått så länge och jag har försämrats att ME/CFS ska utredas.  Ingen i vården har fått uppdraget av landstinget att samordna och prioritera insatserna för att finna huvudorsakerna och behandla dessa. Därför får jag som andra med flera diagnoser göra vad vi kan på egen hand.

Av händelser i slutenvården i november 2017 vårdskadades jag och insåg att jag aldrig igen bör söka hjälp inom slutenvårdspsykiatrin men tyvärr kan behöva när måendet är som sämst - ett dilemma både för mig och den doktor som tagit sig an mig trots att det inte ingår i hans uppdrag. Vårdskadan internutreds på de avdelningar jag vistades och leder i bästa fall till att andra patienter bemöts och vårdas för tillfrisknande men gäller inte mig pga förlorad tillit. Insikten att inte få hjälp där jag trodde tillfrisknande skulle ske har lett till en permanent misstro till så kallade professionella och om jag inte löser mina utmaningar på egen hand blir det min död.

Viljan att dö byttes ut till ett meningsfullt och friskare liv

Kan än idag inte avgöra vilken kraft som uppbådades för att hitta nya lösningar. Ätstörningsbehandlingen i mars avslutade jag när dietisten och läkaren ansåg att jag ställde frågor i anslutning till deras föreläsningar som vissa patienter fick ångest av och inte kunde hantera ens med samtal och istället skulle jag få bära bördan av vad personalen inte klarade att hantera genom att jag skulle hålla tyst. Rätten till åsikter och att få adekvata svar av professionella är som jag ser det grundläggande rättigheter och ska ske med ömsesidig respekt för att jag ska ta ställning till råden och när detta inte skedde slutade jag. En vän tog livet av sig en månad senare med samma problem som jag och kände mig lockad av att göra detsamma i sorgen och frustrationen. Ändå blev 2018 året jag kan minnas då jag i korta ögonblick kan känna hopp och kan föreställa mig en framtid. Kanske har den hittills årslånga traumaterapin på Wonsa bidragit liksom att jag hittade ett ekonomiskt hållbart boende. Kanske kan berättelsen om slutenvården som ledde till en IVO-anmälan av min syster bidragit till att jag inte längre ensam bär bördan av ett flertal händelser som tillsammans ledde till försämring. Att jag för första gången i mitt liv berättade om våldtäkten direkt i en direktsändning på Radio totalnormal lättade trycket av skam och skuld. Kombinationen av enskilda händelser som gjort att jag inser hur läkande det är att tala om mina tankar och känslor med personer som kan lyssna, vara närvarande, stå ut med berättelserna och ändå stanna kvar i mitt liv är kanske den viktigaste faktorn. Ändå vill jag påstå att det påtagliga förändringen började med en antiinflammatorisk livsstil.

Med många sömnlösa nätter har jag plöjt vetenskapliga artiklar och läst på om psykoneuroimmunologi, medicinsk yoga, traumabehandling och funktionsmedicin. Insåg att den vård jag fåttav pffentlig vård inte varit i närheten av vad jag behöver. Med en radikal kostomställning som innebär frånvaro av socker, spannmål, mjölkprodukter och djur som fötts upp på pencillin, kemikalier och spannmål, daglig träning på rätt intensitetsnivå utifrån mina förutsättningar, pacing och kosttillskott som näringsexperter rekommenderat och till sist periodisk fasta kom förbättringen. Hjärndimman är borta, känslorna styr inte längre mitt beteende på samma sätt som för ett bara ett halvår sedan, har lyckats planera och genomföra dagliga konstruktiva rutiner och tänker logiskt och metodiskt. Inga tankar stör och jag styr om jag ska handla efter en tanke eller inte. Fortfarande har jag svårt att minnas ord, förlorar kognitiva förmågor med många samtidiga intryck, liksom att sömnen visserligen är längre än förr men inte tillräcklig.

Maria berättar nyfiket om spjutspetsforskningsresultaten

Självförtroendet har stärkts enormt när läkare, näringsexperter, nutrionister och författare som sammanfattas med tillförlitliga källor i Maria Borelius för tillfrisknande, att förebygga sjukdomar och därmed kunna undvika konventionella mediciner som bara dämpar symtom. I Marias bok "Hälsorevolutionen" som publicerades i år har hon på ett tilltalande och personligt sätt presenterat sin väg till en antiinflammatorisk livsstil som fått omfattande medial uppmärksamhet internationellt. Marias bok sammanfattar egentligen allt jag har fokus på, från mat till andlig spis.

Maria berättar om sin väg till en sund livsstil via fitnessrörelsen som kom till Sverige på 90-talet via bland annat Yvonne Lin som även jag varit i kontakt med för behandling av ortorexi. Maria konstaterar att kostråd och förebyggande vård är mycket begränsad och att det är komplicerat för de flesta vad som är en sund livsstil utöver att undvika rökning, droger och ett stillasittande liv. Komplicerat för att många utger sig för att vara experter. Läkare saknar tid och utbildning för livsstilsfrågor och nutrition så att tro att den offentliga vården ska bidra med bättre folkhälsa är bara att glömma på grund av hårt ansträngd offentlig budget, obildade politiker och en läkarutbildning som inrymmer knappt en dag med nutritionslära under deras femåriga förberedelse för att läka människor.

"Det sitter hårt det här,
med vitt bröd och pasta.."

Att inlemma livsstilsfrågor i den offentliga vården som kan vara lösningen på sjukdomar som idag anses kroniska, hjärt och kärlsjukdomar, stroke, depression, ADHD och många fler kräver långsiktighet, förmåga att engagera patienterna och utbilda folk. Det menar Juscelina Tovar som är biolog och medarbetare på Lunds universitet för näringslära på Centrum för livsmedelsforskning i Marias bok. En avdelning med oproportionerligt alldeles för små resurser med tanke på vilka enorma besparingar den offentliga vården skulle göra på sikt om folkhälsan förbättrades och sätta stopp för den tysta pandemin av sjukdomar som vården behandlar på ett verkningslöst sätt med patienter som blir allt fler och allt sjukare.

Maria har kommit till slutsatsen att när hon håller sig till antinflammatorisk kost så är det flera hälsotillstånd förbättras på ett synbart sätt som med till exempel huden med ökad lyster och spänst. Min egen erfarenhet är att sår som inte vill läka helt har försvunnit och åldersfläckar blivit ljusare liksom att så kallade åldersfläckar i ögonen har försvunnit. Kramper i benen som jag lärt mig leva med i åratal och kallas "restless legs" har upphört.

Maria beskriver om fördelarna med antiinflammatorisk kost och hänvisar till vetenskapligt arbete världen över, som internationell forskning vilka faktorer som påverkar långt och rikt liv - i områden som refereras till blå zoner. Gemensamt i dessa blå zoner är att de äter polyfenolrik kost, rör sig dagligen, äter nötter, vegetarisk mat med enbart proteiner i kött som komplement, dricker sällan alkohol och har ett livsmål - som att hitta skäl att gå upp ytterligare en dag som i i Okinawa uttrycks med:

"I-ki-gai"

Personer i de blå zonerna är dessutom sociala och empatiska, de lever i sammanhang av andra där de stöttar varandra och har god regelbunden återhämtning. Det forskare även kommit fram till är också att dessa personer lever bättre för att de går regelbundet till till exempel en kyrka oavsett religion eller grad av religiositet. En god hälsa påverkas också av vördnad för något, en djup respekt och förundran. Aspekter av stillhet, acceptans och tacksam som inte minst utövas i flera former av yoga. En lika viktig aspekt av god hälsa är självrespekt eller självmedkänsla som den benäms i buddistiska sammanhang för ur den kan även andra uppskattas oavsett om det är en partner, vän, släkting, neutral person eller rentav någon som väcker starka känslor som vissa skulle kalla en fiende eller motståndare. Här refererar Maria till forskaren och psykologen Jennifer Stellar på universitetet i Toronto genom biologiska markörer. Jennifer menar att inflammation påverkas av kärlek, glädje, stolthet och trygghet.  

Kaffepengar tilldelas ur den offentliga budgeten till förebyggande råd för en antiinflammatorisk livsstil.

Varför fortsätter politiker att blunda för dessa frågor och inte göra gemensam sak över partigränserna för att vårdpersonal ska slippa arbeta ändlöst med enbart konsekvenserna av  pizzaälskande, rökande och stillasittande patienter som själva inte inser vad de behöver? På nära håll av vårdfolk jag känner med olika professioner beskriver de hur de känner sig frustrerade av patienter med livsstilsrelaterade sjukdomar som ofta återkommer till vården men inte slutar med sina ovanor. Personalen har varken tillräckligt med uppdaterade kunskaper eller tid och utrymme att arbeta preventivt. Visst är det märkligt att de begränsade resurserna för preventiv medicin inte på långa vägar står i proportion till de resurser den allt sjukare rökaren och pizzaälskaren som återkommer till sjukvården för diverse sjukdomar från stroke, kol, hjärtsjukdomar, ångest och depression utan att tillfriskna?

Det Maria inte nämner i denna bok är mina funderingar hur radiovågor som wifi påverkar hälsan, hur låga gränsvärdena är i Sverige jämfört med internationella rekommendationer, att i andra länder förbjuds tekniken i vissa områden och att ingen vet hur hälsoeffekterna blir med det 5G-nätet som aktiveras 2019, men det återkommer jag kanske till någon annan gång.

22 nov 2018

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)