Vägen till bättre hälsa

Välkommen till bloggen om psykisk ohälsa med brukarperspektiv och min tillfrisknandeprocess. Jag vill vara en röst för alla som inte orkar strida när de blivit felbehandlade och menar också att hälsa långtifrån kommer ur den ineffektiva offentliga vård vi har i Sverige. Att ha övertygelsen att jag är expert på mitt mående möter också motstånd hos okunnig vårdpersonal.

Tacksam för inspirerande tips & respektfulla kommentarer för att få veta vad som hjälpt Dig 

 

Jag är en kriminell

23 maj 2018

Sen april beslutade Läkemedelsverket att all användning av CBD i Sverige ska förbjudas. När den offentliga vården inte bidragit till tillfrisknande med mediciner eller alternativa lösningar i väntan på evidens återstår bara för mig att bli kriminell.

En brottsling som inte bidrar till att följa samhällets regler. Har jag blivit en parasit och någon som borde skämmas för att jag försöker bli frisk från sjukdomar som utmattning, PTSD och depression? Min bestraffning i att inte längre få använda CBD blir en kostnad för samhället varje dag jag inte kan rikta mitt tillfrisknande till att arbeta, för börja arbeta är det enda jag vill!

Under decennier har forskare studerat det endocannabinoida systemet och entusiastiskt konstaterat CBD:ns effekter på många åkommor. Effekter som ibland kan upplevas som revolutionerande då symtom helt enkelt läker och kroniker blir friska! Denna effekt har säkert många erfarit i många århundranden som använt preparat som CBD:n utvinns ur, utan att veta varför. Den industriella hampan har bland annat utvecklats för att minska ruseffekten och beroendet som THC orsakar för att på laglig grund sälja produkter med fördelarna CBD ger. I EU är det tillåtet att producera hampa för att utvinna CBD med maximalt 0,2% THC.

Häromdagen påstod en representant från Postnord att min försändelse från PureKana med cbd-kapslar är en drog och därför ska återsändas till tillverkaren. Postnord agerade här både som myndighet och domare, utan att vare sig hänvisa till lagbeslut eller min rätt att överklaga. Eftersom PostNord på eget bevåg sände tillbaka produkten blev händelsen inte något ärende för Tullverket och därför kan jag inte heller överklaga! Inte heller kommer det att bli statistik för att visa att ett överklagande skett.

Läkemedelverkets beslut att klassa CBD som medicin ställer oss alla som använder preparat för att lindra och i vissa fall bota åkommor som den offentliga vården i Sverigen inte har lyckats med att hjälpa - bortom vår strävan att ta hand om oss själva på bästa sätt.  Jag har svårt att själv tro på detta men, konsekvensen av Läkemedelverkets beslut har ökat lidandet för många. De få patientgrupper som kan få CBD förskrivet via läkare måste dessutom betala stora summor pengar för att få tillgång till preparat med CBD.

Den illegala marknaden kan nu chockhöja priserna för oss som ändå söker lindring trots att det är förbjudet att använda CBD. Förbud har sällan stoppat folk från att skaffa vad de vill ha. Istället kommer illegala användare att ha sämre kontroll över vad de köper vilket också ökar risken för beroende och som kommer att höja kostnaderna i den offentliga vården. Redan innan den nya regeländringen var CBD-oljan dyr då som i mitt fall använde ca 5mg/dag ca 1000 kr per månad. Jag hade inte en chans ens då att komma upp i terapeutisk nivå som kan innebära 100 mg eller mer/dag.

Min slutsats är att eftersom det visat sig svårt för läkemdelsbolag att syntetisera CBD med läkande effekt, har lobbyisterna för dessa bolag övertygat Läkemedelsverkets representanter att förbjuda all användning för att själva ha full tillgång till hampan för vinstmaximering. 

Jag är så vansinnigt arg att denna utveckling pågår i lilla Sverige när alltfler länder till och med legaliserar Cannabis som innehåller mer THC än industrihampans förädlade växter, så varför i helvete låter beslutsfattare och folket i landet detta ske? Beslutet Läkemedelsverket tagit att förbjuda individer att använda CBD är lika vansinnigt som att förbjuda Kamomill!!

Hittills är fyra svenska företag förbjudna att sälja CBD. Först fick de inte kalla produkten med något med ordet CBD liksom de inte fick påstå att produkterna botar men sedan i år får de inte ens sälja hampaprodukter. Så mitt råd till dig som blir hjälp av CBD, se till att tömma alla förråd där de är lagliga. Kampen är inte över.

 

https://lakemedelsverket.se/OVRIGA-SIDOR/Vanliga-fragor-om-CBD/

https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/cannabisolja-cbd-cannabidiol-vad-ar-det-och-fungerar-det

https://www.washingtonpost.com/news/early-lead/wp/2017/10/05/while-marijuana-remains-banned-wada-reverses-course-on-hemp-derived-compound-cbd/?noredirect=on&utm_term=.69ca5ee1d6a3

https://www.dagensmedicin.se/artiklar/2018/04/04/lakemedelsverket-forbjuder-cbd-olja/

https://cbdolja.com/

https://outlook.live.com/owa/?path=/attachmentlightbox

http://hempconsult.com/new-eu-regulation-of-cannabidiol-cbd/

https://sv.wikipedia.org/wiki/Endocannabinoida_systemet

Arga kvinnor - ett resultat av mansnormens tyranni

8 maj 2018

En psykoterapeut som jobbat med kvinnor i två decennier skrev en bok om ”Kvinnors vrede - från självutplåning till självinsikt” 1985 som gav mig en stark aha-upplevelse om mig själv, min mor och vår relation. Författaren Harriet Goldhor Lerner har fokus på att kvinnor har liksom män en medfödd förmåga att bli arga och att kvinnornas ilska undertrycks genom socialt arv, normer, fördomar och maktförhållanden.

Efter att ha läst boken föll en slant ner i mitt inre och jag insåg att min ilska inte alls är patologisk utan snarare naturlig och behöver bara få komma till uttryck på en sunt sätt. Harriet menar, att om någon inte har tillgång till sin ilska och inte är medveten om den som en signal till oss själva att något inte står rätt till - utvecklas lättare depression, projektioner och stagnation!

Min ilska har jag vänt mest mot mig själv genom att träna hårdare än nödvändigt eller varit destruktiv på andra sätt. Visserligen har jag också varit väldigt arg mot min omgivning men har en helt annan förståelse för den efter jag läst boken och inser att mina behov inte fått komma till uttryck på ett sunt sätt. Istället har jag projicerat min ilska på andra utan att förstå varför. Nu känner jag mig optimistisk och har kanske lättare att gå vidare í min personliga utveckling när jag insett att mina problem sträcker sig långt utanför mig själv som ett samhälleligt problem när kvinnor mår dåligt.

Beroende på barns kön behandlas de tidigt i livet på olika sätt som flicka eller pojke av personerna de växer upp med. De förväntas reagera olika och får skilda budskap utifrån samma reaktion, som när pojkar gråter tros de vara arga och men flickor rädda och ledsna. Exemplen är många.
Länge har kvinnors beteenden bedömts utifrån manliga normer och när kvinnor avviker i sitt beteende med vad som förväntas av dem har de penisavund, ansetts vara passiva eller maschochistiska. Sett ur detta perspektiv skrämmer det mig hur mycket det påverkar kvinnors identitet, hur stark gruppidentiteten kan vara bland kvinnor och vilken vanföreställning det finns om dem!

Det sociala arvet flickor i många fall får av sina mödrar är att vara lika andra flickor samtidigt som pojkar accepteras vara olika. Flickors roll förväntas vara att fungera i nätverk av relationer och utvecklar därför lyhördhet, empati och intuition. Om flickan istället utvecklar självständighet, klarhet och en önskan om gränser kan modern rentav skuldbelägga henne och se flickans beteende som ett hot. Förväntningar om att kvinnan ska finnas till för andra och ta hand om relationer leder till att egna behov måste förnekas genom en tydlig identitet. De kvinnor som utvecklar självständighet blir avvikare i mansnormen - som alltså även kvinnor upprätthåller när de förnekar sin egen identitet och sina flickors och får epitet som rödstrumpor, manshatare, feminister och aggressiva. För att undvika att bli kallade sådana laddade ord väljer många kvinnor att foga sig genom att vara snälla och självutplånande för att inte förlora sin man, föräldrars bekräftelse eller till och med vänner.

När kvinnor tar sig själva på allvar liksom sina behov inser de att de tänker och känner annorlunda än sina närmaste - samtidigt som de vågar säga sin mening när den avviker från gruppens.

Kväver en människa sina behov utvecklas självförakt och vrede. Vrede är en signal på att personen ifråga är sårad, att rättigheter och gränser är kränkta behov och önskningar som inte tillfredställts, eller att något inte står rätt till. Precis som männen har rätt till sina känslor har även kvinnorna det som de biologiska varelser vi är.
Om vrede förnekas klagar personen ifråga, projicerar på andra och skapar oreda istället för att vara konstruktiva. Om egna behov förnekas blir vi osäkra på vad vi tycker, tänker, känner och önskar oss. Nedtryckande av känslor leder till dåligt samvete, nedstämdhet, sårade känslor för att mörka vreden vi bär på, ja det blir till och med svårt att ifrågasätta rollen vi ålagts att förhålla sig till.

För dig som tycker detta är rörigt rekommenderar jag att läsa boken som har många detaljerade exempel på dialoger mellan mor-dotter, man-kvinna och samtal mellan generationer. Boken är också synnerligen läsvärd med alla de utmaningar en person har i att börja ta ansvar för sina känslor och lära sig kommunicera med sina närmaste på ett nytt sätt. Exempel som trots bokens ålder är högaktuella - tills mansdominansen upphör så kvinnor och män får existera sida vid sida utifrån behov varje individ har. Och de grundläggande behoven är rätt lika hos män och kvinnor för alla vill bli accepterade för sina behov och önskningar och ingå i ett funktionellt sammanhang som leder till utveckling och fördjupning av relationer.

Slutligen får detta mig att fundera om arga kvinnor även idag får sona för manliga normer i psykiatrin när en överväldigande andel som diagnosticeras med emotionell instabil störning är kvinnor. Dessa kvinnor som har försökt överleva ur i många fall dysfunktionella uppväxtförhållanden och även är traumatiserade, bara uttrycker sin frustration och ilskan har blivit ett uttryck för att visa hur sjuk omgivningen är. En omgivning där de inte tillåtits visa och förstå speciellt sin ilska. Dessa arga kvinnor uttrycker kanske bara att de på ett omedvetet plan inte accepterar att styras av förlegade mansnormer. Istället för att agera ut sin ilska i en dysfunktionell familj vänds ilska inåt och de blir destruktiva.
Att bli diagnosticerad för emotionell instabil personlighetsstörning är kanske bara en diagnos för kvinnor som blivit förnekade sina naturliga känslor under de formande åren då en individs personlighet utvecklas. Jag tycker inte det är konstigt.

Bokens originaltitel är ”The Dance of Anger - A Womans Guide to Changing Patterns of Intimate Relationships”.

Depression och utmattning orsakad av vad vi äter (och vad som saknas i maten)?

5 maj 2018

När de olika antidepressiva medicinerna jag tagit i över tio år inte haft effekt och istället utvecklat utmattning då jag ändå försökt arbeta heltid, träna hårt och dessutom burit på svåra trauman nådde jag vägs ände. När jag sen uttyckte min frustration på en slutenvårdsavdelning i samband med att jag skulle skrivas ut för att jag dessutom blev sämre av vården bröt jag med psykiatrin. Sängliggande utan vare sig riktning i livet eller mat i över en månad accepterade jag att jag var ensam i mina försök att bli bättre.

Ingen i den offentliga vården har lyckats hjälpa mig. Den offentliga vården saknar dessutom utrymme för att samordna insatserna av flera diagnoser i en behandling och fattar inte mycket om hur viktigt det är med preventiv medicin i tider trots att 80% av sjukdomarna är ett resultat av livsstil men det allra allvarligaste med vården av deprimerade, utmattade, ätstörda ortorektiker som jag är att det enda de erbjuder är verkningslösa mediciner som dessutom är kända för biverkningar där t ex antidepressiva kan leda till vissa näringsbrister av B12 (och mycket, mycket mer).. Det enda goda vården bidragit med att jag fått kontakt med kanske landets enda vårdcentral som förespråkar komplementär vård i Vidar rehab och att jag träffat några människor som förstått styrkan i gott bemötande på ett jämlikt sätt och fått mig att tro att även jag har ett värde som människa. Men det värdet jag har likställer jag alltför ofta med vad jag har råd med idag och vilken framtid som kommer när jag blir pensionär i en inte alltför avlägsen framtid. Därför gäller det att smida medan järnet är varmt och jag fortfarande har en vilja att förändra mitt tillstånd så jag kan börja lönearbeta för ett tillfredställande sammanhang, som ger mig en chans att bidra till andra för att stoppa det vansinne den svenska offentliga vården bidrar med - med allas skattepengar.

När jag börjat leta lösningar utanför den svenska offentliga vården inser jag att det redan finns lösningar i andra länder och privat men som jag inte tagit del av. Jag är skolad i att lita på staten när jag exempelvis blir sjuk. Kanske är den tiden över då vi alla behöver teckna privata vårdförsäkringar om vi vill bli friska och inte bara matas med mediciner som dämpar symtom och dessutom ger svåra biverkningar?

Min förhoppning är nu att maten och tillskott ska få mig på fötter, tillsammans med regelbunden rörelse för inre lugn på en nivå som inte förvärrar mitt tillstånd. Att utveckla lyhördhet för vad jag behöver är en utmaning inte minst för att jag lever i en tid då prestation länge varit satt ensam på livets pelare och jag inte skolats eller förstått att vila och inre stillhet i förhållande till vad jag utsätter min kropp och mina sinnen för är minst lika viktigt.

Självklart är ett för mig meningsfullt sammanhang med människor som jag regelbundet kan återkomma till, minst lika viktigt för att uppnå god hälsa men för att orka umgås med människor behöver jag energi och god sömn. Energin att orka gå uppför en trappa utan att känna mjölksyran brinna i mina lår, att stå ut med stressiga miljöer med många intryck som slår ut min förmåga att koncentrera mig och sömnen som konstant ligger mellan fem och sex timmar sen fem månader - måste ändras innan jag kan vara bland folk längre stunder.

Så, var kan jag då börja? Just det, med maten. Och om maten inte är tillräckligt bra för att komma till rätta med utmattningen och depressionen behöver jag tillskott. Så var hittar jag vettiga människor att lyssna till för att förstå vad som är väsentligt att äta och vilken mat som faktiskt förvärrar mitt tillstånd? Och var hittar jag pålitliga människor som kan kontrollera och matcha mina behov? Det gäller dock att även vara kritisk mot läkare då vi inte alltid vet varifrån deras inkomster kommer..

Under åtta dagar har jag följt framstående läkare och andra specialister via Youtube i John och Ocean Robbins satsning the Food Revolution Summit och jag rekommenderar dig starkt att ta reda på mer om deltagarna och deras arbete. MD David Katz t ex, arbetar med preventiv medicin och är initiativtagare till gruppen The True Health Initiative som består av läkare världen över och som är eniga i vad som leder till god hälsa. Här har vi en grupp av personer som inte försöker tjäna pengar på vår okunnighet genom att köpa bantningspiller, dieter mm och som är övertygade av mångåriga studier och vana vid att avgöra när resultat ska tas med i vad de ska uttala sig om. David Katz utsågs till "Top Nutrition Expert" 2017/2018 av dietspotlight.com 

Andra deltagare var MD Joel Fuhrman,  MD Daniel Amen, MD Joel Fuhrman,  MD Neal Barnard, MD Mark Hyman, MD Kris Carr MD Dale Bredesen, MD Dean Ornish, MD Michael Greger, MD David Perlmutter, Ph D Susan, Ph D Vandana Shiva, MD Joel Kahn, Anna Lappé, JD Saru Jayarama, Kathy Fresto, JD Andrew Kimbrell, MD Dean and Ayesha Sherzai, MD William Li.

 

MD David Katz: Vi ska inte behöva universitetsutbildningar för att kunna äta rätt: https://www.youtube.com/watch?v=x0GXr9q-N7c

MD David Katz  http://www.truehealthinitiative.org/

MD David Katz om vegetarisk kost: https://www.youtube.com/watch?v=7DiGkt2YAA4&t=11s

MD Michael Greger:  https://www.youtube.com/user/NutritionFactsOrg 

Neurologen David Perlmutter https://www.drperlmutter.com/learn/faq/

MD Mark Hyman: Undvik mjölkprodukter https://www.youtube.com/watch?v=0O-eh

Vad huvudet tror och hur kroppen reagerar

4 maj 2018

Hade nöjet att få fotografera och närvara under Björn Natthikos Lindebergs föreläsning om etik, stillhet och reflektion i Södertälje kommuns scen Estrad den 3 maj. Björn har en bakgrund som få i att både vara bildad som civilekonom på Handelshögskolan och därefter skogsmunk under sexton år. 

Det som berörde mig mest var hans berättelse om när han kände sig nöjd med att praktisera Buddism och valde att lämna det livet för en ny tillvaro i sin gamla miljö med föräldrar och vänner i Sverige så drabbades han av svår ångest. Han var förberedd mentalt genom att tala med andra som också slutat klosterlivet och hade stöd hos dem han återvände till. Björn är på många sätt en förnuftig människa med stor livserfarenhet och hade dessutom gjort kanske den mest prövande personliga utvecklingen någon kan göra som munk och ändå kraschade han när han kom hem. Björn hade förberett sig väl, var van vid att betrakta känslor istället för att regeras av dem och blev ändå överrumplad med vilken styrka ångesten kom i. Han ville bara vara för sig själv i stugan i Halland och funderade länge vad han skulle göra.

Hans reflektioner kring detta gjorde att jag bestämde mig för att minska mina ambitioner att ha kontroll över mitt mående och tillfrisknande för det verkar som att det kan bli bakslag även för den mest erfarne. Detta betyder att jag även i fortsättningen behöver göra varje ögonblick till en del av mitt liv och ta in det som är. Tankar, känslor och reaktioner kommer när de kommer och det enda jag kan göra är att vara vara vaken, nyfiken på det som händer i och omkring mig och agera utifrån ett etiskt förhållningssätt. Jag kan inte skydda mig från stark ångest ens när jag är fri från diagnoser, välnärd, motionerad och tillfredställd på alla sätt och vis. En bomb kan slå ner i mig eller i min närhet närsomhelst och det har vi människor ingen kontroll över. Så skönt att inte ha kontroll! På det sättet kan jag ägna mig mer åt nuet istället.

Tack Björn, för att du vill dela ditt liv på ett så lättsamt sätt med ett sådant enormt djup. Med ditt sätt når du en skara av människor som får ta del av kärnan i buddismen, utan att behöva kalla sig för buddist och ändå i bästa fall integrera sitt liv i hur de bäst tar hand om sig själva och andra.

Lyssna gärna på Björns och Navids populära podradio: https://poddtoppen.se/podcast/1200880005/bjorn-navid

 

Inte ensam

18 apr 2018

Många år har gått när jag ensam försökt förstå mig själv vilket naturligtvis har lett mig till vissa insikter. Vad andra får tidigt i livet och jag missat är styrkan i att dela tankar och känslor med andra för att få ett sammanhang och gemenskap. En plats i samhället och bidra med att förbättra detsamma.

Mina intressen är sedan tidig ålder två som är fokus på god hälsa och intresset för andras beteenden. Nu när jag lagt till ett nytt sätt att kommunicera med människor och hur jag förhålller mig till dem har en ny värld öppnat sig för mig. Jag är inte längre rädd för andras härskartekniker och har insett att det ibland också bara saknas intresse eller förstånd att kommunicera på ett bra sätt. Att kommunikationen inte blir bra är inte alltid mitt fel.

Ett karaktärsdrag som finns kvar hos mig sen tonåren är däremot ilskan som ibland driver mig till en vass tunga mot omgivningen men som jag nu försöker omvandla till något konstruktivt som att värna om de som inte orkar eller vågar sätta sig upp emot normer, vanvård eller offentlig ineffektivitet i psykiatrin.

På buddhistisk vis vill jag vara ett vakande öga och vara redo med en vass penna - med övertygelsen att det lidande jag ser i andra också är mitt och för att nå ett högre medvetande är det hjälpsamt att att lyfta andras upplevelser i sveriges enda förening för vårdskadade och anhöriga i PatientPerspektiv. http://www.patientperspektiv.org

Jag har också fått en plats i Botkyrka kommuns socialpsykiatriska inflytanderåd som nu har syftet att få komma ut i verksamheten för att plocka upp tankar och åsikter om de insatser brukarna får så hjälpen till dem kan bli bättre. Tack verksamhetschefen Leena Kuusipalo för den chansen!

RSMH har en särskild plats i mitt hjärta och hoppas få utveckla mitt engagemang hos dem framöver.

Som moderator får jag också chansen att ta del av människors tankar om psykisk ohälsa och hälsa på Minds nätbaserade forum. www.mind.se

Stå på dig i vården - du är inte ensam!

25 mar 2018

Väldigt nyligen har det gått upp för mig att det finns nationella brukarrörelser för förbättrad vård och jag är tacksam. Tacksam för att det det jag upplever i vården delas av andra. Det finns nu hopp när flera arbetar tillsammans för att göra sina röster hörda. Det finns en hel del att göra så vi behöver vara flera.

I NSPH (Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa) finns numera en grupp för att stärka föreningars röster för bland annat gemensamma handlingsplaner för att kunna påverka i kommuner, landsting och i myndigheter. Den stora utmaningen är att ändra personalgruppers arbetssätt och perspektiv.

Fr.v. Mårten Jansson (NSPH), Lisa Wendby (Frisk & fri), Loes Vollenbroek (RSMH), Lilly Bergström (Attention), Rakel Eklund (SHEDO), Johanna Hennborg (Hjärnkoll), Fredrik Gothnier (ÅSS), Elisabet Hurtado Lundberg (Attention), Michelle Nilsson (Frisk & fri), Ulrika Sonander (Balans), Pontus Eriksson (Attention), Conny Allaskog (NSPH) och Jessica Andersson (SHEDO). Foto: Amanda Nilsson

Den andra upptäckten gjorde jag av en slump när jag nyligen surfade på nätet och den är  PatientPerspektiv som är Sveriges första förening för vårdskadade samt deras anhöriga. Gruppen vill arbeta förebyggande kring patientsäkerhet och patientsökerhetsarbete liksom förbättra villkoren för drabbade efter en vårdskada inträffat. 

De vill bland annat verka för att:

  • uppdatera den föråldrade patientskadelagen från 70-talet för bättre ersättningar, att patienten ska slippa ta kostnader för eftervården som följd av vårdskadan
  • verka för ett ansvarsutkrävande som saknas och är ett systemfel liksom att enskild personal ska utkrävas ansvar som upprepade gånger gör missar eller bemöter patienter olämpligt
  • införa en kommission liknande den som finns inom flygbranschen för en oberoende, extern instans som utreder vårdskador
  • verka för lämplighetstester för professionella vid anställning och intagning till utbildningar
  • att verka för en kontrollinstans – som tar vid efter IVO:s utdelade kritik och kontrollerar att vårdgivaren verkligen utför de förbättringar som utlovats
  • verka för patientombud som inte agerar som mellanhand till vården och patienten och istället kan agera och utdela kritik. Det behövs ett mer aktivt ombud som automatiskt kontaktar en patient och/eller dess anhöriga direkt då vårdskada uppstått.

http://www.nsph.se/2018/03/09/har-samlas-framtidens-brukarrorelse/

www.patientperspektiv.org

Är kosten vägen ut ur utmattning och depression?

23 mar 2018

Med åtta års heltidssjukskrivning för utmattning och depression har jag nu tagit ny kurs för att bli frisk när den skattefinansierade vården inte hjälpt mig. Med allsköns typer av antidepressiva mediciner i femton år, neuroleptika och ångestminskande preparat de senaste åren har jag inte förbättrats så i december slutade jag ta dem.  

Jag har alltid varit kost- och hälsointresserad tidigt i livet genom min mammas intresse och senare för att kunna topprestera som långdistansare i grenar som triathlon, marathon, multisport och strapatsrika fjällvandringar, långlopp på cykel osv.

Jag blev för upptagen av hälsa och prestation och ville till sist undvika allt med toxiner från jorden grödan växte i, foder djuren fått i sig för att växa snabbt och utveckla stora muskler, pencillin djur får för att stå ut tätt packade med andra djur och de preparat som sänkte deras motståndskraft och så vidare, med konsekvensen att det blev för komplicerat att äta. Först skulle det bara vara hårt kontrollerade ekologiska varor som ändå är det bättre alternativet och sen blev jag vegetarian av flera skäl. Under tiden blev jag bara sämre, fick minskad uthållighet och gick upp i vikt. Först väldigt nyligen gick det upp för mig att jag svälter mig och har gjort det länge. Att jag samtidigt gått upp i vikt beror på att jag blivit inaktiv då jag inte orkat träna, att kroppen gått in i svältläge och förändrat min metabolism något och för att ändrade hormonnivåer som är en följd av svält också ökar vikten. Vikten har också ökat pga kortisolpåslag pga PTSD:n och att jag har låga östradiolvärden som kan betyda att jag snart är i klimakteriet eller att kroppen bara fått för lite näring.

Ingen har hjälpt mig se helheten av mitt mående i fokus genom ett funktionsmedicinsk tänk utan har varit hos en läkare för depression, en annan för mina bröstsmärtor och en tredje för min utmattning och så vidare. I min strävan att försöka komplettera min kost har jag blivit frustrerad över hur svårt det är att få förståelse över vilka preparat som är viktiga då de dietister jag mött bara kan informera om gängse metoder som oftast handlar om att äta enligt tallriksmodellen vilket inte hjälpt mig ett skit att må bättre. Dietister som jobbar med ätstörningar hävdar fortfarande att det är ok att äta socker, vetemjöl och snabba kolhydrater och tar inget ansvar för att äta preventivt för att undvika att till exempel utveckla diabetes och hjärtkärlsjukdom som finns i min familj och jag har blivit uppmärksammad på att de kan utvecklas hos mig - via läkare genom mina blodvärden. 

Att själv välja rätt kosttillskott är en djungel när det inte finns många kunniga att tillgå och som jag inte behöver misstänka bara vill sälja en produkt. Några få har dock öppet visat hur de tänker med koppling till aktuell forskning och hur de kommit fram till varför vissa preparat är bättre än andra. Till och med läkare har fått ta skit för sina kontroversiella ståndpunkter men ändå hjälpt många och då tänker jag på Annika Dahlqvist och några läkare försöker informera allmänheten genom sina böcker så det är där jag har hittat tilliten att börja hitta min egen väg. 

Nu gäller det att läsa på och komplettera med det vården inte löser. Jag blir arg när jag tänker på vad det kostar oss skattebetalare om det är så att vår kost är avgörande för vår hälsa och kan stävja depressivitet och utmattningssymtom men att vi istället pumpas fulla av verkningslösa mediciner, bibehåller vårt dåliga mående och sänker livskvaliten via otillräckliga rekommendationer av läkare! Vården måste jobba börja preventivt och med helhetstänk i en tid då depression håller på att bli första orsak till sjukdom i världen enligt WHO och folk sjukskrivs för utmattning i en lavinartad takt!

Min första åtgärd är nu att lära mig vad som är normalt att äta och dessutom öka min livskvalite! Länge har jag undrat varför mina blodvärden är normala efter en egenfinansierad hälsoundersökning men ändå mår skit och varför till exempel magnesium rekommenderas generellt till utmattade som kosttillskott. Efter att ha läst "The Magnesium Miracle", av läkaren Carolyn Dean insåg jag att jag måste testa för att få veta. Så nu skiter jag i dietistens råd att tallriksmodellen är tillräcklig för att må bra och sköter min hälsa på egen hand!

Håll tummarna, för nu ska jag bli bättre!

 

https://alternativementalhealthrevolution.com/2017/07/15/magnesium-for-depression-and-anxiety/

https://www.greatlife.se/produkter

http://www.pxplifestyle.com/om-pxp/

 

 

Inte riktigt välkommen till psykiatrin

17 feb 2018

Sammanbrottet i slutenvården i november förra året har påverkat mig i varje cell. Först utkastad från M77 för att jag blev sämre på avdelningen, sedan utslängd ett dygn senare från PIVA för att jag var tillräckligt frisk. 

Hela december låg jag i min säng, apatisk. Åt inte, talade inte med någon. Träffade bara min öppenvårdsläkare men då grät jag bara, kunde inte formulera en enda tanke. Låg i en stuga på landet över julhelgen då jag varken orkade ta mig till släktingarna eller ens stod ut med tanken att vara bland människor. 

Under januari försökte jag flera gånger nå verksamhetschefen på avdelningen jag lämnat för en förklaring, ett avslut och en uppföljning för vad som ska hända sen. När jag blir sämre. Tre gånger mejlade jag Nina Henriksson men fick inga svar. Istället talar hon med min öppenvårdsläkare om att ses i ett möte. Hemska människa. Att inte få svar från den jag ställt frågan till utan istället väljer hon att gå över huvudet på mig genom att tala med någon annan som dessutom får agera springschas med hennes ärende. Hon inser inte heller att jag vägrar utsätta mig för ett möte öga mot öga antagligen i de lokaler jag fortfarande kallsvettas av bara av tanken att återvända till. 

När Patientnämnden frågade om jag var nöjd med det svar jag fick angående Benny Libergs bemötande (texten till Patientnämnden finns längre ner) svarade jag med fem handskrivna sidor om vad beslutet föregåtts av och följderna av Bennys beslut. Hur jag vårdats, bemötts och mina reaktioner. Jag orkar inte i nuläget ens skriva om vad som hände direkt efter utskrivningarna som skedde inom loppet av ett dygn.  

Jag var och är fortfarande ett vrak efter höstens alla händelser. Och väldigt upptagen av allt jag hört och sett under de fem år jag varit i slutenvården. Rätt ofta och rätt länge varje gång. När slutenvården vägrar dialog eller att lösa problemen går det inte längre att vänta på svar för att lösa problemen och gå vidare. Istället har jag skrivit om mina erfareneheter i alla forum jag hittar. SVT. RSMH. Mind. Gamla bekanta som jag vill testa för att få veta vilket virke de är gjorda av genom att vara fullständigt transparent kring mitt mående. Bloggen. Radioprogram.

I morse vaknade jag fyra. Vaken. Utvilad. Döm vilken lättnad jag kände när jag förberedde nya texter och det sätt jag skrev dem på i jämförelse med årets. Kanske är mitt novembertrauma över så jag kan gå vidare. Men ALDRIG mer till slutenvården. 

Blir lite hoppfull när jag inser att jag inte är ensam mina erfarenheter. Att få höra av professionella som erkänner att det är fler personer med min bakgrund som vägrar sätta sin fot i slutenvården. Den tidigare psykiatrisamordnarens uttalanden i media (se länken nedan), andra professionella som också har erfarenhet av att ha jobbat i psykiatrin och ha egen ohälsa. Alla patientberättelser jag hört de senaste åren inte minst genom medpatienter som jag själv sett fara illa och sen bekräftat. 

https://www.dagensmedicin.se/artiklar/2016/09/19/anders-printz-vill-att-psykiatrin-gors-om/   

Trauma & meditation

15 feb 2018

En traumatiserad person ska titreras för sina reaktioner för att stå ut med sina känslor utan att dissociera eller få panikångest. När patienten lärt sig att tolka sina signaler i tid innan flashbacks och panikångest uppstår, kan individen undvika att kidnappas av nervsystemet och förlora kontrollen över nuet. Genom att minska denna typ av reaktioner och undvika att återtraumatisera sig av sådant som kan trigga som t ex att tala om händelserna som lett till trauma, kan nervsystemet upphöra med att signalera att fara är å färde så individen slipper reaktioner som hörde till det förflutna. Äkta tillfrisknande och inte en lindring av symtomen med andra ord. Somatic Experiencing kallas metoden och är rätt ny i Sverige. I USA har metoden utvecklats i flera decennier. 

Jag har länge trott att ju mer jag jobbar med mig själv som med yoga och meditation t ex, desto snabbare kan jag lösa emotionella knutar men vad jag inte insåg var att öppna för att kunna känna vilka känslor som finns som traumatiserad blir överväldigande. Att jag varit avstängd emotionellt hade funktionen att skydda mig från just att bli överväldigad. Det är också utmattande att ha ångest 24-7 med panikångest, flashbacks, mardrömmar och en konstant mullrande ångest.

Jag tänker på alla vårdgivare av varierade kompetensnivåer som skickar sina patienter till mindfulnessklasser utan att fundera och kommunicera dosering och förstå att känna sina känslor kan vara övermäktigt även fast det är just att vara i nuet som hjälper en människa att förstå vilka känslor som pågår.

För några år sedan gick jag hos en fysioterapeut i Stockholm som lärde ut medicinsk yoga och entusiastisk liksom jag gick vi "all in" under tre månader. Här trodde jag att jag skulle få sant tillfrisknande och tillfrisknande som jag så länge saknat så jag frågade hur mycket jag skulle öva på egen hand och fick till svar att tre gånger per dag är ok. Jag är ambitiös och när jag är motiverad så kör jag på utan att känna efter hur det går. Efter tre månaders praktik tre gånger per dag gick jag ut i skogen för en promenad då jag plötsligt upplevde att jag var allt runtomkring mig utom just i min kropp. Jag kände att jag var ett väsen som rörde mig i luften med löven, buskarna, träden, himlen, ja allt jag tog in. Oneness. Det skrämde skiten ur mig och berättade för ingen utom Göran Boll som har introducerat medicinsk yoga i Sverige. Han tyckte jag skulle minska och tala med fysioterapeuten men innan jag gjorde det hade han talat med henne, så när jag kom till en gruppträning var hon bara arg och tyckte att jag skulle sluta hos henne. Denna händelse har resulterat i att jag helt slutade med yoga och meditation under en lång tid. Än idag känner jag mig osäker hur mycket jag kan göra. Jag är ändå glad att jag inte gick till min läkare och berättade om upplevelsen för då hade väl upplevelsen uppfattats som psykotisk och jag hade blivit uppmanad att börja med neuroleptika!

https://healingfromthefreeze.wordpress.com/2011/08/18/the-vagus-nerve-and-the-difficulty-with-mindfulness/ 

https://tricycle.org/magazine/healing-trauma-meditation/ 

Självförverkligande: "Who You Really Are"

15 feb 2018

Många känner till Maslows behovstrappa och refererar ibland till den. Det är en av de första teorier jag fick lära mig i psykologin för att bättre förstå människans inre drivkrafter. Kanske har du också kommit i kontakt med den? Sedan jag bekantade mig med den har jag tolkat den som kanske många andra, med att självförverkligande handlar om utbildning, karriär och hobbies som träning eller andra visserligen inte oväsentliga delar men ändå inte är de viktigaste aspekterna. Så fick jag nyligen läsa om den och Maslows text blev plötsligt intressant igen, med fördjupad förståelse! 

Jag har sent i mitt liv insett att mina livsval har styrts av rädsla och förvisso är min vardag fortfarande ångestfylld liksom utmattningen av att ha levt med den så länge tagit ett fast grepp om mig men nu finns det något nytt att styra kosan mot. För att återuppta mitt gamla liv har blivit omöjligt på många sätt och vetskapen att livet kan bli bättre efter svår sjukdom än innan, är ju faktiskt något att vara tacksam för! 

Min på många sätt begåvade vän Eva Charlotte Jonzon delade en text om detta som talade starkt till mig och jag har inte översatt den för att den ska komma till sin fulla rätt! Hoppas du hänger med ändå:

Maslow's concept of  Self-actualization  - one of the most misinterpreted, I believe... It is not about finally doing what you want to do in life, from an egoic place, wanting to be successful or finally finding out what you are meant to be doing, although it can imply that as well. It's mainly about finding out who you really Are.

"It refers to the desire for self-fulfillment, namely, to the tendency for him to become actualized in what he is potentially. This tendency might be phrased as the desire to become more and more what one is, to become everything that one is capable of becoming."

Below are some excerpts from ”Self-actualization and beyond”, by Abraham Maslow .

"First of all, self-actualization means experiencing fully, selflessly, with full concentration and total absorption. It means experiencing without the self-consciousness of the adolescent. At this moment of experiencing, the person is wholly and fully human. This is a self-actualization moment. This is a moment when the sef is actualizing itself. 
- - -
Fifth, we have talked so far of experiencing without self-awareness, of making the growth choice rather than the fear choice, of listening to the impulse voices and of being honest and taking responsibility. All these things are steps toward self-actualization and a lot of them guarantee better life choices.
- - -
Re-sacralizing means being willing, once again to see a person "under the aspect of eternity," as Spinoza says, or to see him in the medieval Christian unitive perception, that is, being able to see the sacred, the eternal, the symbolic. It is to see Woman with a capital W and every thing that that implies even when one looks at a particular woman. (

När ska politikerna enas och göra långsiktig skillnad?

14 feb 2018

Det är valår. SVT vill ha enskildas berättelser om vården. Idag skickade jag min. 

Många har blivit slagna av föräldrar, partners eller närstående. Det måste få ett slut. Politiker måste ta ställning till detta och ge den offentliga sektorn de resurser som behövs för att sätta stopp för våldet. Nolltolerans. För de som slår inser inte vilken skada de ställer till med. Den som blir slagen riskerar all slags ohälsa. Det är samhällskostnader som blir enorma. Det är ett massivt lidande som leder till alla möjliga typer av ohälsa. Det är dags att arbeta förebyggande på bred front i skolor med samtal och meditation, via social verksamhet för bättre nätverk kring drabbade, och i vården för att bättre screena patienter både i psykiatrin och i den somatiska vården.

Jag vet inte var min pappa skulle ha tagit till sig att slå är fel och att erkänna sina brister för att ta eget ansvar för att sluta misshandla familjen på olika sätt. Han hade ingen kontakt med soc, vården eller visade tendenserna för utomstående. Mamma fick rådet av sin mor att hålla ihop familjen oavsett vad som hände.

Därför tror jag att vi kan stoppa hemmavåld bäst genom förebyggande arbete. Så det blir färre som slår. Så kvinnor sätter ner klacken efter första slaget och säger tack och adjö till förövaren, att barn lär sig signalera till lärare, tränare eller andra som möter barn och att medmänniskor som grannar reagerar och anmäler.

https://www.youtube.com/watch?v=95ovIJ3dsNk

En man med makt i psykiatrin

21 dec 2017

Brev till Patientnämnden, enhetschefen Olof Silfors eller den det berör angående Benny Libergs bemötande och professionalism.

Den 1 december 2017 skrevs jag ut efter knappt ett dygn på PIVA/M69 på Huddinge sjukhus. I mötet med Benny Liberg saknades all den förmåga en läkare förväntas ha i mötet av en person i kris. Utan en enda kommentar om den hjälp jag behövde - som jag förberett då jag visste att det skulle bli svårt att uttrycka mig verbalt, valde Benny Liberg istället att ställa en rad svåra frågor som han efter ett par minuter orerade en slutsats om. Aldrig har jag blivit så illa bemött på ett nedlåtande och känslokallt sätt, som av Benny Liberg. 

Benny Liberg nedlät sig inte att förklara hur han kommit fram till sin bedömning ens när jag bad om det. Benny Liberg klarade inte heller av att reflektera det jag just uttryckt behov om och förklara det för mig, lugnt och sansat förklara sin ställningstagande på ett sätt som jag kunde ta in och till sist informera mig om vad jag skulle göra efter utskrivningen om jag inte kände mig trygg med beslutet.

Benny Liberg måste kliva ned från sina höga hästar och förstå hur mycket skada han orsakar andra med sin attityd gentemot personer som både är i beroendeställning till läkaren och dessutom kanske har svårt att uttrycka sig beroende på rådande sinnestillstånd.

Om Benny Liberg beter sig på samma sätt gentemot andra patienter är kvaliten på avdelningens vård i fara och skapar rykten som de flesta journalister skulle älska att sätta sina tänder i. Vi behöver en vård av psykiskt sjuka människor som speglar de svårigheter de faktiskt har och inte öka stigmat för dem av att vara psykiskt sjuka.

Om Benny Liberg har svårt att förstå hur jag kan uttrycka mig så väl nu och vid andra tillfällen vara en fara för mig själv så är jag säker på att överläkaren Peder Björling som känner mig bäst kan förklara för honom på ett sätt som han förstår. Peder kan också berätta vilka konsekvenser Benny Libergs beslut ledde till.

Ingen ska behöva ta skit för att hen är skör!

9 dec 2017

Paralellt som jag just insett att jag blir sämre i slutenvården och till varje pris ska undvika den så har Wonsa upprop för alla de som utsatts för övergrepp och behöver professionell vård och NSPH som medverkar i att förbättra arbetet med brukarperspektivet i ett nationellt samarbete mellan flera regioner. 

Jag hoppas med hela mitt hjärta att fler inte blir så illa bemötta av vården som jag upplever slutenvården och att fler får bättre vård. 

Läs mer om Wonsas arbete kring övergrepp på http://www.wonsa.se/sv/  

Läs mer om regeringens och SKL:s initiativ där brukarrörelsen är en viktig del i arbetet: http://www.nsph.se/2017/09/28/brukarperspektivet-viktigt-nar-regionala-resurscentrum-vaxer-fram/ 

Tillsammans

22 sep 2017

Det går aldrig att förneka föreningars makt i opinionsbildning som till exempel Föreningen Tillsammans jobbar. Jag fick nöjet att delta i en utbildning med dem för att bli bättre insatt i hur lobbying går till och fick möta flera personer ur föreningens styrelse. Smart, att ta reda på hur till exempel lagstiftning förbereds i regeringen och när det är läge att kunna påverka effektivt.

Jag såg och jag lyssnade på deras insatser under Almedalsveckan i Visby i sommar och jag hörde deras kommentarer om hur veckan varit. Arbetet med att utbilda, ändra attityder på bred front och kunna ha inflytande kommer att ta tid. Jag hoppas att dessa drivna, smarta och aktiva personerna förstår att det kommer att ta tid. Ge inte upp, fortsätt kämpa.

Kämpa är det enda jag kan fortsätta med för det finns inget alternativ. Att ge upp och inte kämpa är inte ett bra liv. Med Föreningen Tillsammans kommer jag att kämpa på de sätt jag kan. För att inte glömma och för att kunna gå vidare.   

Föreningen vill vara en aktiv part i samhällsdebatten och försöker ständigt lyfta frågor kring sexuellt våld för att skapa ett samhälle där sexuellt våld inte längre existerar. Tanken med föreningen är att den också ska fungera som en plattform för människor som utsatts för sexuellt våld att hitta styrka och tillsammans med andra i liknande situation sprida kunskap och information om sexuellt våld. 

Föreningen erbjuder färeläsningar till skolor, företag, myndigheter och organisationer. Där fokus ligger på att jobba förebyggande, krossa fördomar och stereotyper och få en förståelse för problematikens omfång. Passa på, bjud in dessa väl insatta personer. Föreningen har idag en styrelse bestående av totalt sju personer, med sitt säte i Stockholm. 

Gå med i Föreningen och hjälp dem opinionsbilda eller ta hand om dig i en stödgrupp. Kontakta Föreningen Tillsammans: http://foreningentillsammans.se/ 

Hjälpsamt - hur vi vill bli bemötta i vården

30 aug 2017

Hur blir vi bäst hjälpta? 

Har du undrat över varför du känner dig hjälpt av vissa och andra inte alls? Några gånger har jag snabbt avslutat kontakten med professionella inom vården och undrat varför.  Med mångårig erfarenhet av vårdkontakter har jag börjat se ett mönster. Genom mitt deltagande i Ola Jonssons och Erik Kebergs C-uppsats "De som hjälpte" blev det tydligare vad som behövs för att en vårdkontakt ska bli bra (1). Ola och Erik intervjuade mig och sex andra personer i sitt sökande efter vad som är hjälpsamt i kontakten med en en person med psykisk ohälsa.  

Olas och Eriks slutsats

I deras godkända uppsats våren 2017 och slutarbete i socionomprogrammet vid Stockholms universitet har de ställt frågan vad som är hjälpsamt för en person med psykisk ohälsa i kontakten med professionella (2). Genom att spela in intervjuerna och sen skriva ned dem fick de över hundratrettio sidor text som de analyserade. Ur materialet kunde de finna tre återkommande teman som berör vårdgivarens attityd, viljan att engagera den hjälpsökande och synen på patienten: 

1 ”vilja att hjälpa” 
2 ”närvaro, samarbete och dialog”, och 
3 ”Jag är mer än en patient”. 

De kom också fram till att ett samtal blir hjälpsamt när vårdtagaren känner tillit, vårdgivaren visar intresse för vårdtagarens specifika omständigheter och uppmärksammar hens aktuella behov och bekymmer - i en öppen och ärlig dialog (3). 

Genom att den professionella är uppmärksam och visar ett aktivt lyssnande, kan konversera, uttrycka ett genuint intresse av personen ifråga liksom visa en vilja att hjälpa och att vara mentalt närvarande - på ett inkluderande och flexibelt sätt, utvecklas en bra kontakt. En av intervjupersonerna beskrev en hjälpsam kontakt med följande ord:

"Precis som jag har erfarit är en professionell att lita på när hen är fokuserad när vi möts och först lyssnar aktivt på vad jag har att säga och därefter reflekterar genom att vara nyfiken och öppen med sina egna tankar så jag kan avfärda eller hålla med. En person som börjar med att ursäkta sig med att inte vara förberedd eller talar till mig som om den professionella vet bättre vad jag behöver än jag själv avfärdar jag snabbt. 

Personer med svår psykisk ohälsa kan bli bättre!

Länge har svårt psykiskt sjuka dömts ut och isolerats på mentalsjukhus hela sina liv utan omprövning eller träning i att öka sina färdigheter och självständighet. Inställningen har ändrats vilken Ola och Erik hänvisar till i ett flertal kvalitativa studier sedan 90-talet som visar att personer med svår psykisk sjukdom faktiskt kan återhämta sig.  

Även Ola och Erik har redovisat resultat om att personer med svår psykisk ohälsa kan bli bättre, för att visa motivet till sin frågeställning. Bland annat hänvisar de till resultat för hur en framgångsrik återhämtningsprocess kan se ut (s. 11):

  • ¨Empowerment¨ som handlar om personligt ansvar över sitt eget liv och att ta kontroll över livet.  
  • Samhörighet med andra i form av personliga relationer och social inklusion. 
  • Återuppbyggnad av nya personliga och sociala identiteter (inkluderat effekterna av eventuell stigmatisering och diskriminering). 
  • Finna mening och syfte med livet. 
  • Hopp och optimism om framtiden, tro på återhämtning.  

Uppsatsskrivarna lyfter också forskningsresultat som visar att det inte i första hand är en viss terapimetod som är avgörande för om den ska bli hjälpsam eller inte utan att:

  • det ska finnas en känslomässig och förtroendefull relation mellan den hjälpsökande och den professionella. 
  • den professionella kan ge rimliga förklaringar symptom som en viss individ har och att hen kan komma till rätta med dem. 
  • det i behandlingen finns ett aktivt deltagande från båda parter och där båda tror på den aktuella behandlingsmetoden. 
  • behandlingen sker i en miljö som känns trygg och läkande.
  • den professionella hjälper till med att konfrontera och bemöta rädslor. 
  • den professionella tillhandahåller nya tankesätt om hur man kan se på och handskas med tillvaron. 
  • även den hjälpsökande får definiera vad som är terapeutisk framgång.


Till alla som vill hjälpa. 

Professionell eller inte så är hjälpsamma insatser mest effektiva när mottagaren av hjälpen känner sig delaktig och aktivt tar ställning till den hjälp som förmedlas. Jag anser att det är oerhört viktigt att låta den hjälpsökande avgöra vad som är hjälpsamt eller inte, inte minst för att den hjälpsökande att uppleva sig huvudansvarig till sitt tillfrisknande. Då gäller det också att det finns alternativ vård för att ha något att välja mellan. På så sätt skulle också psykiatrin som den ser ut idag behöva skärpa sig för att få kunder. Att bara vänta på att psykiatrin ska hjälpa en hjälpsökande att bli bättre kommer ingen förbättring - som psykiatrin är uppbyggd idag. För att ta mig som exempel så förlorade jag förmågan under en period att lita på mina inneboende resurser för att ta ansvar för min vård och att avgöra vad som är hjälpsamt. Under en sådan period hade det varit hjälpsamt om vården aktivt hjälpt mig att återta tron på mig själv och att jag har alla resurser som behövs för att bli bättre.    

Ola och Erik har lyft en viktig fråga om vad som är hjälpsamt för en vårdtagare. Slutsatser som jag tycker är allmängiltiga i allt arbete med människor snarare specifikt gentemot personer som de med svår psykisk ohälsa. 
Vi alla vill känna sig sedda och bekräftade som vi är och ha ett utrymme för att ta beslut om sig själva för att känna egenkontroll och därigenom kunna hjälpa oss själva, ibland med professionellas stöd.

 

Källor:

(1) "De som hjälpte" En kvalitativ intervjustudie om brukare med erfarenheter av allvarliga psykiska problem och deras möten med professionella Ola Jonsson och Erik Keberg. Stockholms universitet 2017. Institutionen för socialt arbete. Socionomprogrammet. C-uppsats 15p.

(2) Erik och Olas arbete var en kvalitativ intervjustudie om brukare med erfarenheter av allvarliga psykiska problem och deras möten med professionella. De professionella kontakterna kan gälla läkare, sjuksköterska eller annan terapautisk, social eller vårdande personal. 

(3) Results: ¨Trust, a shared interest in individual’s specific circumstances, attentiveness to the individual’s present needs and concerns and an open and honest dialogue can be viewed as components in a helping relationship. By being an attentive and active listener, being a conversation partner, expressing a genuine interest in the person as well as a will to help, to be mentally present in the moment and to use their professional knowledge in an inclusive and flexible way can be ways for the professional to develop a helping relationship.¨

← Äldre inlägg










(Lämna tom)

 
Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)