Vägen till bättre hälsa

Välkommen till bloggen om tillfrisknande från i huvudsak hjärntötthet (utmattning/ME), depression och PTSD. Hälsan blev bättre då jag slutade skämmas för psykisk ohälsa och känna skuld för bland annat att flera gånger varit utsatt för sexuellt våld. Brukarperspektivet jag har är resultatet av att ha träffat många i samma situation som jag, om den offentliga vårdens samordning för personer med flera diagnoser och dess förmåga att bidra till tillfrisknande och bemötande när vårdpersonal ökar lidandet.

smile

Tacksam för inspirerande tips & respektfulla kommentarer för att få veta vad som hjälpt Dig.   

 

 

Om depression: ketaminstudien och självskattningsformuläret MADR-S

2 okt 2018

Med lite erfarenhet av ketaminstudien på Karolinska Solna och funderingar kring vilken hjälp jag kan förvänta mig för att behandla depression kan jag äntligen förhålla mig till tillståndet. Förutom rätt mat och rörelse med rätt intensitetsnivå kommer fokus vara på aktiviteter som inte förvärrar mitt tillstånd och försöka minska hjärntröttheten. Jag tror nämligen att mina läkare i psykiatrin missat vissa faktorer för snabbare återhämtning och det för att de har haft svårt att få en helhetsbild av mitt mående då jag länge inte fick ha en läkare som är villig att se till hela människan Ulrika.

Två veckor har passerat sedan de mest intensiva tre dagarna inleddes i ketaminstudien och undrar hur studien påverkas av faktorer som forskarna har svårt att isolera. Har min koncentration förbättrats, tungsintheten minskat och lugnet ökat av den uppmärksamhet jag fick under deltagandet i studien? Hur har mina egna funderingar och beslut under studien påverkat resultatet?

 

Kritik av ketaminstudien

Berodde den korta förbättringen på all den uppmärksamhet jag fick under de tre dagarna, det goda mötet när personalen inkluderade mig i hur studien fortskred och var transparenta för hur dagarna skulle läggas upp? Flera bidrog också till ett särdeles extra gott bemötande som när den personliga och empatiska sköterskan följde mig till S:t Görans sjukhus för hjärnstimuleringen och läkaren Mikael som snabbt svarat på mina frågor och återkopplade. Mitt hjärta blödde av omsorg efter dessa möten och jag inte är van vid. Under flera veckor och speciellt under tre dagar för studien hade jag ett sammanhang bland människor där min närvaro var central.

Studien är dubbelblindså personalen på Karolinska Solna vet inte vad jag fick. Eftersom jag fortfarande inte fått bekräftelse på att det var ketamin jag fick första gången funderar jag mycket på vad placeboeffekten beror på. Om det var placebo jag fick, hur är det ens möjligt att uppleva det jag gjorde som övergick all fantasi jag kan mobilisera?  Eftersom jag bestämt mig bli frisk kan tanken styra resultatet, för själva ketaminstudien har jag mest sett som en inkomstkälla snarare än en långsiktig lösning. Studien leder inte till behandling för min del då Socialstyrelsen inte godkänt ketamin.

 

MADRS-S

Vad gäller MADR-S som självskattningstest för att utvärdera depression är det dags att tänka till om det är ett bra sätt för mig att utvärdera mitt mående och förklara för läkare hur jag har det. Med en rejäl funderare vad testet får mig att tänka på när jag besvarar det inser jag att det inte är depression utan andra problem som trauma och ätstörningen (troligen orsakad av trauma) som ger höga poäng. Speciellt tänker jag på fråga 2, 3, 4, 7 och 8.

Varje månad har jag använt självskattningstestet MADR-S för att avgöra om hur deprimerad jag är. Genom åren har jag haft mellan 25 och 30 poäng som visar medelsvår depression utom för perioder då det varit betydligt mer. Skillnaden efter två ketaminjektioner är inte stor även fast överläkaren Mikael Tiger ansåg förändringen före och efter ketamininjektionen var ''dramatisk'' och effekten har hållit i sig 3-4 dagar.

Fråga två i testet besvarar jag alltid med tankar hur jag hanterar triggande miljöer pga mina trauman som jag inte har kontroll över och handlar därför om PTSD och inte depression. Sömnen som fråga 3 behandlar är också en stressrespons av PTSD och otrygghet i att sova ensam så det handlar inte heller om depression. Fråga 4 om matlust är alltid dålig och är sannolikt ett resultat av dåliga sexuella erfarenheter en gång när jag var i sextonårsåldern. Det känslomässiga engagemanget har jag svarat olika på beroende på livserfarenheter över lång tid som att förr var intresset för allt i världen stor men numera har jag valt bort mycket medvetet för att orka göra det som leder till tillfrisknande, vilket gör att jag aldrig besvarat frågan utifrån känsla utan snarare rationellt tänkande. Sällan tar jag beslut ur känsla. Nummer åtta skapar alltid irritation för förtexten till frågorna behandlar skuld, ekonomi och hälsa medan frågan berör annat som framtid, mitt egenvärde och misslyckande. Sex poäng ger svaret "Jag ser allt i svart och kan inte se någon ljusning. Det känns som jag var (!) en alltigenom dålig människa och som om jag aldrig skulle få någon förlåtelse för det hemska jag gjort". En högst irriterande fråga med andra ord som jag besvarar olika från olika vinklar från gång tillgång. 

Att resultatet oftast leder till en rekommendation till antidepressiv medicinering får mig att fundera om det fanns finansiella intressen vid utformandet av testet. Kanske är svarsalternativen utformade så de flesta som fyller i det visar sig ha problem?

 

Mina slutsatser

Om ketamin, andra antidepressiva mediciner inte fungerar och jag har kroniska besvär som aldrig lämnar mig trots alla insatser jag gör, vad gör jag då?

Redan har jag börjat suggegerat mig till att tänka att jag redan är frisk och tillsammans med mitt nyvunna funktionsmedicinska tänk kan det vara tillräckligt för tillfrisknande. Jag har också läst på om pacing, spoon theory mm i och med att jag är remitterad till Stora Sköndal för utredning av ME/CFS har jag gjort ett energischema som hjälpt mig inse att jag pressat mig för mycket hittills, så det blir svårt med tillfrisknande om jag inte tänker till och radikalt beter mig annorlunda. Och det har jag gjort den senaste veckan.

Jag har känt att jag är färdig med mina försök att anpassa mig till storstadslivet i hopp om att få ett välbetalt jobb och nu är jag därför helt ointresserad av alla aktiviteter som inte är till gagn för mitt tillfrisknande. Dessutom har jag mer eller mindre tagit beslutet att flytta till Visby och orienterar mig nu att skapa ett sammanhang där oavsett om min släkt etablerar sig där eller inte. Det finns ingen anledning att fortsätta exponera mig för miljöer som ökar min stress där jag ständigt är omgiven av främlingar som triggar min PTSD, gör det omöjligt att vara lugn i mörkret och ha kraft kvar efter en resa med tåg till den aktivitet jag åker till.

Vid den senaste vistelsen i Visby kunde jag konstatera att att min vakna dygnsmedelvilopuls minskade med cirka fem hjärtslag per minut och så lågt har jag inte legat sedan jag började att använda en pulsmätare 24-7. Den insikten tillsammans med det faktum att jag räcker längre varje dag på Gotland än i Stockholm där jag bor får mig att sluta stressa för att jag inte kan bli frisk snabbare.

Med alla dessa tankar inser jag dessutom att min ekonomiska situation, avsaknaden av en känsla av sammanhang med meningsfullt arbete eller sysselsättning gör att ingen medicin i världen kommer att hjälpa mig må bättre så jag behöver ha en realistisk syn på vad mediciner kan göra. Därför är det inte helt enkelt att vara läkare för att hjälpa mig må bättre när de faktorerna bara kan styras av mig. Att vänta på Arbetsförmedlingens hjälp att hitta arbete som i bästa fall leder till arbete för att sortera papper eller springa andras ärenden ger mig mest lust att skjuta mig själv innan det händer. Hellre sorterar jag papper och pennor på Gotland om jag inte förmår bättre.

Halleluja, livslång depression släpper med ketamin!

22 sep 2018

Med sinande ekonomiska resurser letade jag inkomster via nätet i väntan på att få återkomma till lönearbete. Av en slump fann jag en studie jag kvalade in för och kunde få 3000 kr för. Studien handlade om ketamin till personer med terapiresistent depression. Först efter jag beviljats deltagande och jag delgav min entusiastiska läkare vad jag skulle göra tänkte jag att jag också möjligen kunde bli hjälpt. Tänk, vad pengar kan göra ;)

Utan den ekonomiska ersättningen hade jag inte fullföljt studien. Med vad jag vet nu hur jag reagerade skulle jag begära minst 5000 kr som plåster på såren efter flera panikattacker i MR-kameran och under PET-undersökningen liksom upplevelserna vid själva ketaminbehandlingen. Traumaterapeuten tror jag hamnade i ''Freeze'' eftersom jag inte kunde röra kroppen och kommunicera men ändå hörde allt som pågick i rummet. Vid den första injektionen fick jag inte veta om det var ketamin eller inte men efter några minuter fanns det inga tvivel på att det var ketamin jag fick! Vilken tripp!

Jag kan förstå varför vissa blir så förtjusta i droger när flödet av kreativitet känns oändligt, spontant och vackert. Allt jag lärt mig fanns tillgängligt på en och samma gång. Musiken upplevde jag med färg, samtalen med sjuksköterskan som övervakade injiceringen gav en intensiv känsla av samhörighet och jag kunde återminna mig det ögonblick jag kanske varit som mest lycklig, under en jazzfestival i Schweiz med kända artister som George Benson och Chaka Khan i sällskap med spännande personer som öppnade fönstret för att förstå och uppskatta jazz, i en miljö med utsikt över Genevesjön och palmer - en behaglig sommarkväll utan slut. Glädje är en känsla jag inte upplevt så starkt sedan kanske den upplevelsen - 1992.

Samtidigt var flödet okontrollerbart och jag pladdrade hela tiden utan urskillning, inte minst i rädslan för att jag skulle förlora verklighetskontakten när rummet jag befann mig försvann och det enda jag kunde uppfatta var sköterskans samtal med mig. Kroppen hade jag ingen uppfattning om och när slutet av injiceringen började ta slut efter 45 minuter insåg jag att jag inte ens kunde ta mig ur sängen och blev panikslagen inför att någon skulle ta beslutet att jag skulle skrivas in i slutenvård eftersom jag lovat mig att aldrig sätta min fot på en psykiatrisk slutenvårdsavdelning igen.

Det slutade bra och när jag kunde sätta mig upp och yrseln släppte fick jag sjukresa kom återhämtningen till efterföljande dag som var den sista av tre dagar i studiens mest intensiva skede. På den tredje dagen efter ketamininjektionen berättade den sympatiske läkaren Mikael Tiger att från 32 poäng på MADRs-skalan till 19 som indikerar lätt depression var ändringen ''dramatisk''. Även den kognitiva testningen som genomfördes före och efter ketamininjektionen kunde jag själv konstatera att resultaten var avsevärt bättre, från första dagen när tankeverksamheten upphörde innan uppgifterna var genomförda till den andra testningen då jag på ett kreativt sätt kunde lösa alla problemen med få fel.

Efter att ha googlat runt och läst diverse rapporter om ketaminbehandlingar till deprimerade kan jag konstatera att ungefär 75% av testdeltagarna svarar positivt på behandlingen vilket är enormt lovande för samhället som snabbare får friska individer och på individnivå minskar lidandet oerhört! Eftersom depression är en begynnande epedemi och WHO gissar sjukdomen kommer att toppa listan över sjukdomar 2030 i västvärlden kan ketamin vara ''The Shit'', åtminstone för de hårdast drabbade!

När jag tog upp frågan om någon blivit bättre av ketamin i en Facebookgrupp tog administratören bort inlägget för att ketamin inte anses vara naturligt och därför inte kan ses som alternativ behandling, vilket får mig att förstå vikten av utbildning inte minst bland våra politiker för att sudda bort rädslan att diskutera lösningar i fall där behandlingen tangerar droganvändning och det inte finns bättre lösningar. Som diskussionen med CBD har jag insett att många som inte läst på blir triggade att ens tänka tanken att något som tidigare kallts drog eller att delar av en planta faktiskt kan vara hälsosamt och inte beroendeframkallande. Som med ketamin kan mirakel ske när behandlingen sker under kontrollerade former med medicinsk stöd, vilket jag är ett bevis på. 

Min önskan är att våra beslutande politiker snabbt inser behovet av effektiva lösningar för att minska kostnader och lidande istället för att motverka lösningar som till exempel att pröva Cannabis vid PTSD under kontrollerade former även i lilla Sverige. Vad politikerna och andra beslutsfattare måste inse är att när många av oss som lider och inte får hjälp via den offentliga vården eller inte har råd att hitta privata lösningar i eller utanför landet försöker vi hitta egna lösningar i desperata försök att bli bättre.

Efter min ketaminupplevelse är jag tacksam att jag prövade det under kontrollerade former för jag hade nog inte klarat effekterna mentalt på egen hand och definitivt inte kunnat minska depressionen på så sätt. Men fungerar inte ketaminbehandlingen för mig på sikt återstår Cannabis och det kan bli en riktigt tråkig erfarenhet när jag inte kan någonting om vad jag behöver, vilken kvalite jag får eller har någon som tar hand om mig efter trippen.

Vad jag tar med mig oavsett hur långvarig effekten av ketamin blir, är att mitt sinnestillstånd kan bli annorlunda och att det inte är permanent. Tre dagar har gått och känner lugn när jag sitter ned och behöver vila, upplevt några sekunders lycka av att få dansa och kunna slappna av med en känsla av behag inför insomningen. Jag känner mig gråtfärdig när jag skriver för jag trodde, att de här upplevelserna för evigt var borta.

 

http://norrastockholmspsykiatri.se/Om-oss/Press/aktuellt/har-du-depression-och-behandlingen-inte-har-hjalpt/

http://www.who.int/news-room/detail/30-03-2017--depression-let-s-talk-says-who-as-depression-tops-list-of-causes-of-ill-health

Den cirkadianska rytmen, intermittent fasta och ätstörning

21 sep 2018

Jag mår bäst av rutiner. En bra dygnsrytm ger bättre sömn, uthållighet och humör. Min kropp sänder mig då signaler som jag lättare uppmärksammar då de ofta återkommer vid ungefär samma tider varje dag, som när jag är trött eller hungrig.  Kanske de viktigaste signalerna att uppmärksamma dagligen vilka är grunden för allt annat i mitt liv.

Numera lever jag efter en cirkadiansk rytm med allt fler nya rutiner allteftersom jag lär mig. Som den rastlösa människa jag varit kan också rutiner tråka ut mig men med åren har jag insett att det är just avsaknaden av rutiner som ökar min rastlöshet. Rastlösheten eller ångesten är också en signal för att det finns en obalans vilka liksom allt annat bör uppmärksammas för att kunna förstå och förändra beteenden, upplevelser och tankar hos mig själv.

Den cirkadianska rytmen eller dygnsrytmen styrs av molekylära svängningar i våra celler. Svängningarna styrs inte av våra liv i städer med förväntningar om att ständigt prestera från tidig morgon till sena kvällen - utan än större faktorer. Därför är vi predestinerade att må bättre om vi är medvetna om när gryningen börjar och förhåller oss till den genom att till exempel gå ut och promenera eller motionera före vi äter. Våra celler noterar att det är morgon genom ljuset, sätter igång systemen i kroppen genom rörelse och på så sätt tar också kroppen bättre upp näringen vi ger den när vi sen äter dagens första måltid. Länge har våra förfäder levt på detta sätt vilket naturligtvis våra kroppar vi ärvt är gjorda för om vi vill leva optimalt.

''Förutsättningarna att överleva är kort sagt bättre för den som är vaken när det är lättast att hitta föda, och som drar sig undan när det är störst risk att bli attackerad.''

Med andra ord bör vi vara aktiva på morgonen och minska på intryck och aktiviteter i god tid innan läggdags för att kroppen ska få förutsättningar att återhämta och bryta ned det vi gett den sig på bästa sätt, både fysiologiskt och mentalt.

På funktionskliniken Nordic Clinic som jag får råd kring detta rekommenderas jag också att äta med  intermittent fasta eller som det på svenska oftare benämns som periodisk fasta, något som några av oss gör  utan att tänka på det. Varje morgon när vi äter första måltiden bryter vi nattfastan. Tänk på vad det engelska ordet för frukost består av (Breakfast =  Brake fast) så inser du kanske bättre vad fasta är. 

Intermittent fasta eller periodisk fasta minskar inflammationer och småätande om du ger kroppen rätt näring liksom undviker de värsta matfällorna. Inflammationer är boven för många sjukdomar som den offentliga vården inte bidrar till att hjälpa människor förstå men behandlar effekterna av som psykisk ohälsa, autoimmuna sjukdomar, läckande tarm, hjärtsjukdomar och många många fler. Jag äter mellan 11 och 19 varje dag och som följd har jag fått bättre koncentrationsförmåga, jämnare humör och utan att sträva efter det minskat 10 kilo i vikt i år.

Min kostomställning i år har såklart också påverkat mitt mående i vilken jag uteslutit spannmål, socker och mjölkprodukter. Med denna ändring till rätt sorts fetter, en rimlig mängd protein av viltfångat och ibland bönor/linser/ärtor med mycket grönsaker och frukt har hetsätningen upphört!! Hetsätning uppstår när hjärnan skriker efter näring och att stå emot sådana impulser har ingenting att göra med viljestyrka utan är en effekt av att hjärnan stänger ner logik och förnuft för att leda dig till snabbt intag av energi för att överleva! Det tog ett tag för mig att inse och acceptera att jag svalt trots att jag var överviktig och försökte först "normalisera" mitt ätande genom stöd från en ätstörningsklinik men där försämrades mitt mående då jag förväntades äta sex gånger per dag som en missvisande rekommendation till en diabetiker liksom att jag inte fick motionera. Råd som kanske hjälper en döende anorektiker men knappast någon annan med ätstörning. Personer med utmattning och ätstörningar rekommenderas inte att ägna sig åt periodisk fasta av vissa, tvärt emot vad jag nu alltså rekommenderas av läkare inom funktionsmedicin! Jag vet och känner att jag mår bättre på alla sätt av att äta så här, inte minst genom att allt tid jag ägnat åt att tänka på mat har stillats och det är sååå skönt att inte ständigt tänka på mat!!

Vad jag har kommit fram till är att den som drabbats av utmattning och ätstörning såklart inte ska utsätta sig för svält som stressar kroppen eller om utmattningen och depressionen är svår,  men när rutinen är daglig och inte som 5:2-modellen då kroppen under två dagar i veckan får minimalt med näring är det rimligt att kroppen anpassar sig efter en tid. Dessutom ska du som funderar om hur det kan påverka dig ha helhetstänket för din livssituation innan du gör en stor omställning vare sig det gäller mat, relationer eller rutiner. Är du mitt i en skilsmässa eller någon plötsligt lämnat dig som exempel, kan det bli extra utmanande att också göra en stor kostomställning samtidigt. Börja med något och gör det försiktigt så dina chanser att lyckas blir så stor som möjligt.

  1. Det jag rekommenderar är att du först börjar röra dig lite varje dag och helst på morgonen samt och tackar dig själv att du har försökt och att om något inte blir som du tänkt dig att morgondagen ger en ny chans att göra annorlunda.
  2. Det andra är att du ser till att sömnen blir så bra som du kan och ska sträva efter att sluta med sömnmedel om du tar sånt, när du har tillräckligt bra rutiner. Skaffa gula glasögon om du till en början inte kan sluta pilla på din mobil ända tills du somnar eller titta på tv/dator. Se sen till att du är borta från allt blått ljus minst en timme innan sänggåendet. Gå och lägg dig samma tid varje kväll tills du fått bra sömn. Sen gör ett undantag en gång i veckan helst när du är ledig dagen efter inte så mycket. Stäng av wifin med timer så blir det än svårare att ta upp nattliga dåliga vanor.
  3. Se över vad du äter och gör vad du kan för att föra in lite bättre näring varje månad.
  4. Fundera hur dina tankar och känslor styr dina beteenden och fundera hur du bäst kan förändra allt som tar energi, ger dåligt samvete, skuld & skam. Lär dig sen att acceptera det du inte kan ändra och släpp de tankar som inte leder dig framåt till ett bättre liv.

I mitt fall var situationen för mina beslut komplicerade av utmattning, depression, ätstörning och posttraumatisk stressyndrom men eftersom jag har fått stå ensam i mina beslut och jag själv är noga med att följa upp konsekvenserna av mitt handlande har jag fått mina erfarenheter ibland med tuffa konsekvenser men tagit mig ut på andra sidan. Sidan där det är värt att leva. 

 

https://ki.se/nyheter/ki-forskare-cirkadisk-rytm-paverkar-nastan-alla-funktioner-i-cellen

https://www.mindbodygreen.com/articles/ntermittent-fasting-to-calm-inflammation-free-yourself-from-food

https://www.psychologytoday.com/us/blog/hunger-artist/201411/the-fast-diet-fast-route-disordered-eating

 

 

Vad politikerna aldrig diskuterade inför valet

14 sep 2018

Många med mig lider av sjukdom som anses vara kronisk. Några av oss har också flera diagnoser och har blivit sämre på grund av att samordning av en ansvarig läkare saknas. Inte få av oss har dessutom blivit vårdskadade på grund av biverkningar eller felaktig vård.

Jag sliter i mitt hår och undrar varför den offentliga vården inte kan bättre liksom att viktiga frågor om vården helt uteblev i valdebatten av samtliga partier. Landstingspolitikerna är för övrigt osynliga under valdebatterna?! Trots att jag är uppvuxen med den svenska välfärdsmodellen och förstått att folkhälsan blir bättre när god vård är tillgänglig för alla, har jag förlorat tron på offentlig vårds förmåga att göra vissa av sina patienter friska.

När jag dessutom förstått att en stor andel av de som blir sjuka också blir det på grund av uppväxtförhållanden och detta inte lyfts redan på första vårdbesöket med en generell enkät oavsett besvär för att sätta in rätt sorts vård förblir patienten sjuk onödigt länge. Förlängt lidande och stora kostnader för individ såväl som samhälle blir resultatet av felriktade insatser.

Med mig som exempel hade en tidig upptäckt av PTSD besparat skattebetalarna mycket pengar och ett för min del livslångt lidande som också lett till terapiresistent depression och utmattning. Den offentliga vården har satsat på olika samtalsterapier och verkningslösa mediciner över ett decennium men har inte lyckats skapa en helhetsbild av mig som jag själv inte kunnat verbalisera förrän efter trettio år.

Tack vare en summa pengar via ett arv har jag privat vård. Utan funktionsmedicinskt tänk med helhetsperspektiv på mina besvär hade jag kanske inte levt för jag hade förlorat hoppet att bli frisk efter åtta år som heltidssjuskriven. Utan alternativ till den offentliga vårdens bemötande och insatser kändes livet ha tagit slut.

När behandlingen inleddes på den funktionsmedicinska kliniken kom förbättring redan efter två veckor. Med nya kunskaper via tester som aldrig gjorts i den offentliga vården syntes mina brister tydligt och jag började ta rekommenderade tillskott, uteslöt konsekvent spannmål, mjölkprodukter och socker liksom inledde periodisk fasta och startade fasta rutiner för sömn, rörelse och användning av blå skärmar. Eftersom jag tidigare alltid varit hälsomedveten och tränat regelbundet behövdes med andra ord små ändringar till förbättringen kom. Förbättrad sömn, mer energi, kortare återhämtning, stabilt humör, en oväntad och positiv viktnedgång och framförallt tillgång till förmågan att planera dagen och kunna fokusera på livets utmaningar igen ger mig hopp.

Samtidigt är jag förbannad över att det tog så lång tid att bli bättre med så små medel, att behöva betala för förändringen ur egen ficka och vilka enorma kostnader det kostat samhället att ha mig sjuk så länge. Om bättre adekvat hjälp funnits i den offentliga vården hade jag valt den kost jag nu rekommenderats sedan länge istället för dietisternas ständiga tjat om att normalisera mitt ätande med spannmål, socker och mjölkprodukter. De ger fortfarande kostråd om att äta sex gånger om dagen vilket inte ger kroppen tid att återhämta sig enligt senaste forskning inom funktionsmedicinen.

Om valfriheten för vilken metod som passar mig bäst funnits hade jag också kunnat känna mig säker att få behandling på Sveriges enda specialistklinik för sexuellt utsatta men som landstinget felaktigt anser inte behövs för att kompetensen redan finns. Nu hade jag tur och är en pro bono patient på specialistkliniken Wonsa men vet inte hur länge jag får stanna där på såna premisser! Kliniken Wonsa har en lång kö av patienter som inte blir hjälpta av landstinget och i vissa fall fått behandlingar som förvärrat måendet då de tvingats tala om övergreppen för tidigt och inte erbjudits stabiliserande behandling i tekniker som till exempel ''Somatic Experiencing''. ''TRE'' och ''Lifespan Integration''.

Fördelen med att vara patient i privat vård är om jag inte är nöjd och inte kan komma överens med behandlaren så blir det ekonomiskt kännbart för vårdenheten att jag slutar komma. Vårdgivaren blir med andra ord mån om jag är nöjd med vården och blir villig att finna lösningar. Om du inte är nöjd i den offentliga vården kan det vara svårt att byta vårdgivare om du har flera diagnoser och dessutom bor på en mindre ort med få vårdgivare. Dessutom är det färre som är beredda att klaga när de är i beroendeställning till exempel till en enhetschef på en slutenvårdsavdelning vilket kan få direkt påföljd med snorkig attityd och ignorans från personalens sida. På sin höjd kan du få en ursäkt med att personalen djupt beklagar det inträffade men förvänta dig inte några förslag till lösningar. Det är ett stort problem i den offentliga vården att en patient inte kan få objektiv bedömning av klagomål. Patientnämndens roll är bara att att förmedla, IVO tar bara de absolut värsta fallen och HSAN tar inte emot anmälningar av enskilda längre.

Tacksam är jag för att det finns privata alternativ när den offentliga vården gick bet, men det stör mig oerhört hur lång tid det tog innan jag blev bättre och att alla inte ska få må bra med den vård som erbjuds i den offentliga vården. Alla har inte förmågan att förstå vad som behövs eller kunskapen att sovra i havet av hälsoråd som finns och behöver därför lära sig vilka livsstilsfaktorer som leder till tillfrisknande och bättre hälsa. Men först måste läkarna utbildas i helhetstänk, bättre samordning med EN ansvarig läkare vid flera diagnoser, nutrition och åtminstone betala ur egen ficka när de klantar sig eftersom politikerna tycker att det blir för dyrt med utökad patienträtt och bättre ekonomisk kompensation vid vårdskada.

 

Självstyrd neuroplasticitet

13 sep 2018

Vaknade energilös och inspirerad vilket är en oväntad kombo. Kroppen är sliten av mångårig sömnbrist, det värker i lederna och jag önskar att jag var död. Ändå har jag en väg att gå på för mitt tillfrisknande så det är hoppet jag lever av via funktionsmedicinen. När jag blev brutalt utkastad från slutenvården två gånger under loppet av två dygn i november förra året och insåg att jag aldrig skulle få bra hjälp via den offentliga vården hade jag bara två vägar att gå. Eftersom jag prövat att ta livet av mig flera gånger och misslyckats så är det egentligen bara att slipa på vanorna kring allt jag vet för att vilja leva och inte bara överleva varje dag.

Har börjat läsa en spännande bok av Joe Dispanza med titeln ''Tänk dig frisk'' och tillsammans med innehållet ur den och rekommendationerna från Graeme Jones och Linus Mårtensson på Nordic Clinic kan det bli bättre. Dessutom påbörjar jag ett försök att behandla min terapiresistenta depression i Johan Söderlunds och Mikael Tigers ketaminstudie på Karolinska nästa vecka som åtminstone redan gjort min läkare glad genom att han entusiastiskt vill veta hur ketamin påverkar mig.

Om det är så att tanken styr själva bildandet av nya nervbanor och påverkar måendet så innebär det att jag kan tänka mig frisk! Mirakel har skett förr men kanske är det bara genom att på ett vetenskapligt sätt förstå vad som sker i kroppen som en gammal metod för tillfrisknande blir känd och erkänd av flertalet. Meditation som jag redan utövar kan leda mig till tillfrisknande! Kanske kan jag må bättre än jag någonsin gjort! Tjohoo!

Sedan en dryg vecka har jag satt Graemes råd i praktiken med bättre cirkadisk rytm för ökad sömnkvalite, matintag mellan 11 och 19 varje dygn för att kroppen ska få chansen att återhämta sig och ta hand om rester som det är tänkt och utföra någon form av fysisk aktivitet helst utomhus på morgonen!

Ketaminstudien är mycket intressant trots att jag från början bara ville delta för att jag får ekonomisk ersättning. Jag hade nämligen lovat mig själv att aldrig pröva fler konventionellt uprövade antidepressiva mediciner eftersom de varit verkningslösa i ett decennium och dessutom ger biverkningar.  Ju mer jag läst på inser jag att ketamin kan ha en effekt på mig.

Sen är det bara att tålmodigt utöva yoga, praktisera tacksamhet och acceptans, äta skita och sova rätt i bästa fall omgiven av människor som kan stötta, skratta och själva har fokus på allt som är möjligt att göra i livet. I den 18 månader långa väntetiden till behandling på ME/CFS-enheten Stora Sköndal hoppas jag har fått bukt på alla mina kroppsliga obalanser vilket i bästa fall raderar bort depressionen, utmattningen och nu den misstänkta ME/CFS-diagnosen.

Höstens funktionsmedicinska utmaning

27 aug 2018

Vet inte varför jag grät i slutet av dagens möte med både allmänspecialisten Linus Mårtensson och stockholmskliniken Nordic Clinics grundare Graeme Jones för de var vänliga och mötet var späckat av information på både svenska och engelska. Vad jag vet, är att de kommande sex veckorna blir späckade av pulsregistering, en kost liknande paleo mellan klockan 12 och 18 dagligen och initialt troligtvis huvudvärk tills kroppen kommit in i keto. Jag ska dessutom öka D-vitamin till 10 000 IE, 200 mg Q10, Oreganoolja och ta Taurin (1) som tros vara bra vid oxidativ stress. Dessutom ska jag träna på morgonen för att ... jag jag kommer inte ihåg men jag antar det är vad vi människor gjort i årtusenden, nämligen att stiga upp och gå ut för att leta föda och sen äta. Som vi är utvecklade vilket ger våra organ tid för vila och reparation. Att stoppa i sig mat i tid och otid mer än 2-3 ggr per dag låter inte tarmarna och magen att smälta maten som den ska. För att veta exakt hur kroppen har det ska jag ha en monitor på mig för att mäta pulsen 24-7. Därefter kan Nordic Clinic ge mig råd hur jag ska träna. Träna på den nivå jag klarar och inte försämrar mitt tillstånd. För träningen är A och O för god hälsa. Till sist är det gula glasögon som gäller efter 20:00 för att det blå skenet inte ska störa min sömn, för att sköta den cirkadianska rytmen (2). För sömnen är viktigt som vi flesta vet men slarvar med av många anledningar. Önska mig lycka till!

(1) https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/17053427
(2) https://sv.wikipedia.org/wiki/Dygnsrytm

Lägesrapport

20 aug 2018

Sommarvärmen är över och tillbaka till vardagsrutinerna som sjukskriven finns tid för eftertanke. Den ständiga ångesten och oron för kaos hålls i schack genom att jag håller mig hemma så mycket som känns uthärdligt, samtidigt som min terapeut Kim tränar mig veckovis med att hitta allt som lär nervsystemet att faran är över. Att leva i nuet har varit för smärtsamt då känslor blir tydliga och bara återminner om fasorna, övergreppen och förvirringen i att inte veta att det går att må annorlunda. Så kan en dag med PTSD se ut. Lyckligtvis har jag insett att det finns en väg ut genom tunneln och att väl i ljuset är tillvaron radikalt annorlunda. Den tanken har hållit mig vid liv en tid. Depressionen är konstaterad som terapiresistent vilket gjort att jag vänt medicinerna ryggen efter ett decennium av otaliga försök men med en plats i en Ketaminstudie känner jag hopp om att åtminstone under studien kan få uppleva en stund som det känns för de flesta utan depression. Det är svårt att veta hur livet kan vara när det är normalt då jag antagligen varit deprimerad sedan barnsben. Tacksam är jag ändå, för att sömnen radikalt förbättrats efter hjälpen på en funktionsmedicinsk mottagning inletts. Efter åtta år av dålig sömn har jag längre inga uppvaknanden under nätterna, en sömncykel längre per natt och allt mer sällan i behov av sömnmedel - allt tack vare en rigorös undersökning av alla symtom jag har som behandlas av samma läkare och lett till individuellt utvalda kosttillskott med aktuell forskning i framkant.  Med mycket tur lättar utmattningen snart men sen sommaren med tillkommande ledvärk 24-7 har jag inga förväntningar för närvarande. Jag kan numera acceptera ett liv på tvåans växel men vet inte hur länge jag står ut med att ha en ekonomi som gör att jag ständigt funderar på hur jag ska få in pengar för att kunna betala för oförutsedda utgifter.

Offentlig vård är inte längre ett alternativ då de misslyckats med att hjälpa mig till tillfrisknande och dessutom förvärrat mitt tillstånd. Händelserna i samband med två utskrivningar från slutenvården på Huddinge sjukhus inom loppet av två dygn i december 2017 är dagligen i mina tankar. Jag kommer aldrig att få upprättelse, bättre vård eller förtroendet tillbaka till slutenvårdspsykiatrin. Min anmälan till Patientnämnden har inte lett till att konflikten lösts eller att jag fått upprättelse vilket gör att jag inte ens kan vara uppriktig med min nuvarande läkare ifall jag återfår mina suicidtankar vilket kan riskera att jag skrivs in på en slutenvårdsavdelning igen. Stressen inför att hantera mina dödstankar på egen hand är stor för jag vet vad jag är kapabel till när jag väl bestämt mig för något, så när kombinationen av viljan att dö och en impuls att försöka göra slut på mig själv kommer så är mitt liv finito. Inte ens min systers IVO-anmälan om min slutenvård för samma händelser som jag skickade till Patientnämnden har lett till utredning utan skickats tillbaka till dem som utförde vården. Den utredningen kan bli allt annat än objektiv.

En patient är rättslös idag när vårdskada uppstått. Inte ens som i mitt fall är IVO ens beredd att försvara mina intressen utan de låter de vargar som bet mig att besvara klagomålen. HSAN kan jag inte vända mig till efter lagen ändrades och disciplinpåföljderna togs bort. Ingen kan längre ställas till svars för tjänstefel. Varför ska vårdpersonal undantas från ansvar när deras beslut kunde ha lett till någons död? I mitt fall handlar tjänstefelen om två utskrivningar som gjordes av läkare på M77 och PIVA i det tillstånd jag var i. Vid utskrivningarna talade inte läkarna till mig trots att jag bad om det. Efter kaoset som uppstod på M77 skrev läkare på S:t Görans psykakut in mig samma dag till PIVA så en läkare ansåg att jag skulle in och två ut. Konsekvensen av dessa händelser är omfattande. Det första är att jag sannolikt inte levt idag om inte Polisen tvingat mig till S:t Görans. Det andra är att jag inte längre har någon tillit till att den offentliga vården kan hjälpa mig. Det tredje är en följd av de första två då jag dagligen ägnat dessa händelser tid under åtta månader och insett att det inte finns plats för såna som jag som har flera diagnoser. Den offentliga vården har misslyckats med att hjälpa vissa patientgrupper så därför följer jag valet med stor omsorg.

Hittills har inget parti utom ett presenterat var de står i frågor vad gäller att väsentligen förbättra psykiatrin så personal kan ställas till svars för tjänstefel, öka rättssäkerheten för vårdskadade eller lösa systemfel i vården som kräver både starkt ledarskap över tid med gemensamma regler över hela landet och oberoende kontrollinstanser med befogenhet att skydda individens rättigheter.  

Den föregående generaldirektören Aud Sjöqvist på HSAN menar att patienten inte kan få oberoende prövning av sina anmälningar för att personalen med Läkarförbundet i spetsen inte ska behöva vara rädda för förlora sitt arbete om de begår fel. En märklig inställning och myndighetsövergrepp att försvaga patientens rätt!  Läkarförbundets representant Elin Karlsson menar att borttagandet av disciplinpåföljden ökar utrymmet för att belysa organisationsmissar men min kritik är att patientens och i mitt fall så glöms mina individuella behov bort och de som utreder har glömt bort att finna lösningar som fungerar! Jag gissar, att det är först efter jag anmäler och lyfter frågan som de möjligtvis kommer att åtminstone vilja ha ett möte med mig igen. Deras chans att ställa något till rätta har passerat för efter åtta månader har de haft tillräckligt med tid för att lösa frågan. Jag kommer ALDRIG att söka psykiatrisk slutenvård igen.

Det som saknas är svar på frågan om varför det som hände mig kunde ske, ett samtal om det skedda och hur vården tänker göra annorlunda vid en eventuell framtida slutenvårdsbehandling. Jag gissar, att många incidenter inte utreds för att personalen räknar med att den enskilde inte kommer att yttra sig och därför känns säkert inte heller lex Maria angeläget heller. Hur det är i mitt fall med lex Maria har jag inte fått svar på.

Jag fasar inför tanken hur många i samma sits som jag som inte orkar eller vågar anmäla blir sämre i sitt mående när de känner sig rättslösa. Vad nömnda personer sagt i ovanstående text kommer ur Tv4:s program Kalla fakta. https://www.tv4play.se/program/kalla-fakta/3970976 (ca 20 min in i programmet) 

 

Försäkringskassan fördröjer och fördyrar tillfrisknande

17 jul 2018

Efter dagens samtal med en rehabiliteringskoordinator för återgång till arbete under sjukskrivning slår det mig att Försäkringskassans stela regelverk leder till flera konsekvenser för individen som tvingas till sjukpenning längre än nödvändigt. Kontraproduktivt, eftersom Försäkringskassans uppdrag är att snabbare skapa förutsättningar till lönearbete men sätter käppar i hjulen för den enskilde som försöker hitta egna lösningar för snabbare tillfrisknande.

För min del är sjukskrivande läkare och jag överens om att det inte är aktuellt för arbetsträning utifrån Försäkringskassans regler om att det ska ske minst 10 timmar i veckan, fördelat på fem dagar.  Mitt skrivande är läkande men oregelbundet utifrån dagsform och passar inte in i mallen för vad som är rehabiliterande. Rehabkoordinatorn menar att ideellt abete som mitt skrivande skulle kunna vara anses som arbete och därför kan min sjukpenning reduceras om jag försöker aktivera mig även när det understiger tio timmar. Jag ensamstående, har varken barn eller djur och känner mig isolerad från samhället efter åtta års sjukskrivning så jag frågade rehabkoordinatorn om sysselsättning utförd hemifrån skulle passa in som arbetsträning med mitt skrivande för till exempel en förening, några timmar per vecka - men icke.  

Det är flera problem med Fk: s inställning. Jag har svårt att bryta min isolering eftersom jag bara klarar av att mest sitta hemma då jag triggas av att ha okända människor nära mig eller inte klarar av många intryck samtidigt på grund av min ständiga beredskap för kaos. Med en uppgift hemifrån via min dator som jag kan utföra när dagsformen tillåter skulle ge mig en känsla av att jag gör något meningsfullt för mig och andra. Sådant arbete skulle kunna vara att debattera genom att skriva för en förening eller organisation, vara moderator för webbaserade forum osv. Eftersom ideellt arbete likställs med arbete hindrar Försäkringskassan min tillfrisknandeprocess, samtidigt som de hindrar mig att hjälpa andra. Rehabiliteringen blir onödigt långsam och kostsam för skattebetalarna då många snabbare skulle komma till lönearbete om de till exempel kunde få arbeta i timanställning och månadsvis redovisa arbetade timmar i efterhand för att sjukpenningen dras av i förhållande till arbetade timmar.  

Att förstå en patients problematik vid utmattning, depression eller andra stressrelaterade sjukdomar är mångfacetterande och krävande även för en specialistläkare och än svårare är det för en handläggare på Försäkringskassan med administrativ bakgrund och när stela regelverk blir ett hinder måste reglerna ändras. Detta stela sätt att se på vad som kan betraktas som arbetsträning gör att patienter sannolikt mörkar för vad de gör under sin sjukskrivning och några arbetar kanske till och med svart så transparensen för förlopp och mående blir otydligt för dem som behöver en helhetsbild av vilken aktivitetsnivå individen klarar av. 

Så, här sitter jag jag nu utan ett meningsfullt sammanhang med människor som jag kan ha en gemenskap med på regelbunden basis - faktorn som anses vara en av de kanske viktigaste faktorerna för snabbt tillfrisknande. Till hösten ska jag kallas till möte med handläggare på Försäkringskassan för samtal om alternativa lösningar i väntan på att jag kan arbetsträna minst tio timmar per vecka, vilket tidigast kommer att ske i september. Hade jag fått arbeta på timbasis hemifrån när jag själv har dagsform för det skulle jag kunna vara i arbete tämligen omgående. Nu ska jag sitta hemma ytterligare några månader och vänta på byråkraternas arbete kring mig. Dessutom har jag fått veta att det kan ta minst ett år innan jag kommer till arbetsträning. Tur är, att jag är rutinerad på att vara ensam sedan åtta år men jag är övertygad att många inte skulle klara det. 

Har tillfrisknandet börjat?

13 jul 2018

Min sjukskrivande läkare Peder Björling lyfter huvudet och tittar förvånat på mig när jag berättar att jag sovit sex nätter i rad utan uppvaknanden och sömnmedicin med sex till åtta timmars sömn. Det är fem år sedan jag kan säga att jag sovit non stop, när jag fortfarande hade tryggt boende med hus och sambo. Peder undrade nyfiket vad den plötsliga förbättringen beror på och jag svarade, att den enda förändringen sedan två veckor har varit kosttillskotten som den funktionsmedicinske läkaren Linus Mårtensson föreslagit.

Med närmare eftertanke har jag inte heller drabbats dagligen av hjärndimma, extrem energilöshet, kort stubin eller stunder av desorientering de senaste veckorna. Å andra sidan har jag inte heller exponerats för PTSD-terapin sen 14 maj då jag annonserade att jag inte tyade mer när jag försökte processa min vän Helenas begravning 17 maj efter hennes självmord. Idag var också första gången jag kunde konstatera ett inre lugn liggandes i en hängmatta med havsutsikt sen sjukskrivningen 2010.

Säkert bidrar att jag sedan april har ett bra boende som är tryggt både ekonomiskt och ger mig en känsla av trygghet liksom den lågintensiva pulshöjaren med vattengympa två gånger i veckan. Den enda träning jag inte blivit sämre av. Med min omfattande kostomställning sedan januari har jag fått bättre tankemässig kapacitet för att strukturera vardagen vilket lett till att jag skriver mer och därigenom få en känsla av sammanhang med andra. Stundvis kan jag känna bibehållet lugn även bland andra människor och har länge tränat på att vara närvarande i nuet och i förhållande till min kropp så att jag snabbt kan konstatera när jag börjar hålla andan på grund av stress. På så sätt kan jag omdelbart konstatera och reglera oro med hjälpsamma tankar men oftast i yogisk andning som bäst ger effekt.  

Så håll tummarna, för i höst får jag pröva mitt mående bland tusentals stressade människor i en stockholmsförort då jag också börjar terapin igen. Men till dess blir det dagliga rutiner med morgonyoga utomhus, promenader i naturen, en stunds tidsreglerad skrivande, noga vald triggerfri litteratur, bra och god mat, mycket musik och sång och sist men inte minst medicinfria nätter utan långa uppvaknanden.

 

Hoppfull efter 10 år med utmattning

30 jun 2018

Ordet "hoppfull" har jag inte använt i något sammanhang sedan mitt insjuknande i utmattningssyndromet (UMS) vid mitten av 2000-talet. Ordet vi alla behöver ha en relation till och tro på för att känna lust att leva. Nu har jag något att tro på som dessutom är mätbart. Jag känner mig nämligen hoppfull till att min funktionsmedicinskt praktiserande läkare i allmänspecialisten Linus Mårtensson med vd:n Graeme Jones på Nordic Clinic i Stockholm kan hjälpa mig bli bättre. 

Med mina första testresultat i handen och med kosttillskott Nordic Clinic hjälpt mig att tillhandahålla som jag tagit i cirka två veckor tror jag att ett meningsfullt liv även kan bli något för mig med ett tillfrisknande i sikte. För det första kan energinivån öka så jag slipper vara hemma mest hela dagarna och i bästa fall kan vissa underskott som jag burit på i decennier, få mig att må bättre än jag någonsin gjort. Med ett näringstest som kallas "Organix Comprehensive Test" och som påstås vara en av de mest omfattande biomarkörstesterna på marknaden har jag fått svart på vitt om hur det står till med mig. Resultat som är mätbara och som jag kan bidra till genom bättre kost och rätt kosttillskott med professionella som går i bräschen för modern sjukvård i Sverige, med rykande heta forskningsresultat länge tillämpade i bland annat USA liksom Storbrittannien. Nu får jag äntligen hjälp med att söka orsakerna till mitt mående istället för att få verkningslös medicinering som enbart minskar symtom som utmattning, depression och sömnlöshet.

Förutom hoppfull är jag också nöjd för att jag tackade nej till erbjudandet att "normalisera mitt ätande" via Stockholms center för ätstörningar tidigare i år då jag tog kontakt med dem och kände mig bekymrad över att jag var så upptagen av optimalt ätande för att få i mig så mycket näring som möjligt, samtidigt som jag ville undvika råvaror med tillsatser och odlade med glyfosater och andra kemikalier som redan idag visar samband med sjukdomar. Istället för att lära mig äta som merparten av befolkningen med pasta, ris och annan mat som misstänks bidra till västvärldens livsstilsrelaterade sjukdomar med så mycket som 80% av alla sjukdomar vi har, har jag tron att jag nu är på rätt väg till tillfrisknande från utmattning och depression - med noggrann kosthållning och kosttillskott. Även här följer jag de rekommendationer preventiv medicin förespråkar. Hade jag följt SCÄ:s rekommendationer med dietistråd och fokuserat på att lära mig äta det de flesta restauranger och privatpersoner bjuder på hade maten inte blivit min medicin som nu hjälpt mig bli bättre. Jag hade stått på ruta ett utan vare sig adekvat medicin, bättre kunskap om vilka brister jag har och faktisk förbättring. Det vete tusan om jag ens levt då frustrationen att inte bli bättre tärt hårt på mig i tio år. 

Jag går inte på en diet men kosthållningen påminner om paleokosten med en bas av en stor mängd varierande grönsaker, frukt, nötter, frön, bönor, linser, ägg, olivolja, kokosolja och viltfångad som fisk från Nordatlanten, älg, vildsvin, ren mm. Allt tillagat från grunden med de bästa råvarorna som KRAV, Demeter, ekologiskt till exempel. Gluten, socker eller laktos är ok som undantag någon enstaka gång per vecka men som jag under en tremånadersperiod undviker så mycket det är möjligt. Så här har jag ätit i tre månader och känner redan förbättringar med att jag kan koncentrera mig på att läsa, skriva, tänka vilket inte går att jämföra med bara i slutet av förra året. Det fantastiska med att äta på detta sätt är att jag aldrig heller längtar efter högkolhydratkost som jag hivat i mig i stora mängder av tidigare, för det jag kallade hetsätning var bara min kropps desperata försök att få i sig snabb energi då jag av okunskap ätit för lite. Det var svårt att begripa att jag var felnärd och svalt samtidigt som jag ökat i vikt med femton kilo det sista decenniet och den informationen tackar jag för via kuratorn på SCÄ. I de blodprover jag tagit i den offentliga vården har enbart brister av D-vitamin konstaterats och inget av det nu jag fått reda på - för de testerna är inte tillgängliga i den offentliga vården. D-vitaminbristen är nu borta med 4000 IE under ett halvår.

Vad exakt mina brister består av kan jag inte gå in på då det övergår mina kunskaper och har inte ens hittar bra översättningar för på svenska som kräver universitetskunskaper men som jag illustrerar med på bild längre ner. Istället redovisar jag tillskotten jag rekommenderats för att det ska bli något begripligare. Generellt, har jag förstått att min metabolism är påverkad, energinivån i cellerna är för låg, neurotransmittorn serotonin är påverkad liksom bakteriestatusen i tarmarna. För att komma till rätta med detta har jag börjat ta följande tillskott dagligen:

1000 mg Omega 3

Active B Complex:
50 mg Thiamin
20 mg Riboflavin
60 mg Niacin
680 mcg Folate
500 mcg B12 m Metylkobalamin
300 mcg Biotin
80 mg Calcium (Pantothenic Acid & Calcium carbonate)

Enhanced Antioxidant Formula:
300 mg Bethaine Anhydrous
200 mg N-Acety-L-Cysteine (aminosyra som rensar levern?)
120 mg Ribonucleic Acid
100 mg Alpha-Lipoic Acid

900 mg magnesium (citrat, malat & gylcinat) fr Innate

ATP Fuel:
137 mg Calcium
51 mg Panthetine
20 IE Vitamin E

Mega Spore Biotic:
350 mg Bacillus Indicus, Subtilis, Cougulans, Lichenformis, Clausii

Glycine Powder Amino Acid (Neutraliserar saltsyra, påverkar nervsystemet):
1370 mg Glycine

100 mg Q10 (1)

I höst tas ett nytt urinprov för att följa upp. Håll tummarna. Och sprid detta ifall jag blir frisk! Det finns hopp för alla oss UMS:are.

 

www.nordicclinic.se

(1) Min egen ide att testa 100 mg då jag läst på nätet att personer med cancer och fibromyalgi fått 200-300 mg. Nordic Clinic har jag inte talat med ännu om mängden, bara att den är bra för mig att ta..

Jag är en kriminell

23 maj 2018

Sen april beslutade Läkemedelsverket att all användning av CBD i Sverige ska förbjudas. När den offentliga vården inte bidragit till tillfrisknande med mediciner eller alternativa lösningar i väntan på evidens återstår bara för mig att bli kriminell.

En brottsling som inte bidrar till att följa samhällets regler. Har jag blivit en parasit och någon som borde skämmas för att jag försöker bli frisk från sjukdomar som utmattning, PTSD och depression? Min bestraffning i att inte längre få använda CBD blir en kostnad för samhället varje dag jag inte kan rikta mitt tillfrisknande till att arbeta, för börja arbeta är det enda jag vill!

Under decennier har forskare studerat det endocannabinoida systemet och entusiastiskt konstaterat CBD:ns effekter på många åkommor. Effekter som ibland kan upplevas som revolutionerande då symtom helt enkelt läker och kroniker blir friska! Denna effekt har säkert många erfarit i många århundranden som använt preparat som CBD:n utvinns ur, utan att veta varför. Den industriella hampan har bland annat utvecklats för att minska ruseffekten och beroendet som THC orsakar för att på laglig grund sälja produkter med fördelarna CBD ger. I EU är det tillåtet att producera hampa för att utvinna CBD med maximalt 0,2% THC.

Häromdagen påstod en representant från Postnord att min försändelse från PureKana med cbd-kapslar är en drog och därför ska återsändas till tillverkaren. Postnord agerade här både som myndighet och domare, utan att vare sig hänvisa till lagbeslut eller min rätt att överklaga. Eftersom PostNord på eget bevåg sände tillbaka produkten blev händelsen inte något ärende för Tullverket och därför kan jag inte heller överklaga! Inte heller kommer det att bli statistik för att visa att ett överklagande skett.

Läkemedelverkets beslut att klassa CBD som medicin ställer oss alla som använder preparat för att lindra och i vissa fall bota åkommor som den offentliga vården i Sverigen inte har lyckats med att hjälpa - bortom vår strävan att ta hand om oss själva på bästa sätt.  Jag har svårt att själv tro på detta men, konsekvensen av Läkemedelverkets beslut har ökat lidandet för många. De få patientgrupper som kan få CBD förskrivet via läkare måste dessutom betala stora summor pengar för att få tillgång till preparat med CBD.

Den illegala marknaden kan nu chockhöja priserna för oss som ändå söker lindring trots att det är förbjudet att använda CBD. Förbud har sällan stoppat folk från att skaffa vad de vill ha. Istället kommer illegala användare att ha sämre kontroll över vad de köper vilket också ökar risken för beroende och som kommer att höja kostnaderna i den offentliga vården. Redan innan den nya regeländringen var CBD-oljan dyr då som i mitt fall använde ca 5mg/dag ca 1000 kr per månad. Jag hade inte en chans ens då att komma upp i terapeutisk nivå som kan innebära 100 mg eller mer/dag.

Min slutsats är att eftersom det visat sig svårt för läkemdelsbolag att syntetisera CBD med läkande effekt, har lobbyisterna för dessa bolag övertygat Läkemedelsverkets representanter att förbjuda all användning för att själva ha full tillgång till hampan för vinstmaximering. 

Jag är så vansinnigt arg att denna utveckling pågår i lilla Sverige när alltfler länder till och med legaliserar Cannabis som innehåller mer THC än industrihampans förädlade växter, så varför i helvete låter beslutsfattare och folket i landet detta ske? Beslutet Läkemedelsverket tagit att förbjuda individer att använda CBD är lika vansinnigt som att förbjuda Kamomill!!

Hittills är fyra svenska företag förbjudna att sälja CBD. Först fick de inte kalla produkten med något med ordet CBD liksom de inte fick påstå att produkterna botar men sedan i år får de inte ens sälja hampaprodukter. Så mitt råd till dig som blir hjälp av CBD, se till att tömma alla förråd där de är lagliga. Kampen är inte över.

 

https://lakemedelsverket.se/OVRIGA-SIDOR/Vanliga-fragor-om-CBD/

https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/cannabisolja-cbd-cannabidiol-vad-ar-det-och-fungerar-det

https://www.washingtonpost.com/news/early-lead/wp/2017/10/05/while-marijuana-remains-banned-wada-reverses-course-on-hemp-derived-compound-cbd/?noredirect=on&utm_term=.69ca5ee1d6a3

https://www.dagensmedicin.se/artiklar/2018/04/04/lakemedelsverket-forbjuder-cbd-olja/

https://cbdolja.com/

https://outlook.live.com/owa/?path=/attachmentlightbox

http://hempconsult.com/new-eu-regulation-of-cannabidiol-cbd/

https://sv.wikipedia.org/wiki/Endocannabinoida_systemet

Arga kvinnor - ett resultat av mansnormens tyranni

8 maj 2018

En psykoterapeut som jobbat med kvinnor i två decennier skrev en bok om ”Kvinnors vrede - från självutplåning till självinsikt” 1985 som gav mig en stark aha-upplevelse om mig själv, min mor och vår relation. Författaren Harriet Goldhor Lerner har fokus på att kvinnor har liksom män en medfödd förmåga att bli arga och att kvinnornas ilska undertrycks genom socialt arv, normer, fördomar och maktförhållanden.

Efter att ha läst boken föll en slant ner i mitt inre och jag insåg att min ilska inte alls är patologisk utan snarare naturlig och behöver bara få komma till uttryck på en sunt sätt. Harriet menar, att om någon inte har tillgång till sin ilska och inte är medveten om den som en signal till oss själva att något inte står rätt till - utvecklas lättare depression, projektioner och stagnation!

Min ilska har jag vänt mest mot mig själv genom att träna hårdare än nödvändigt eller varit destruktiv på andra sätt. Visserligen har jag också varit väldigt arg mot min omgivning men har en helt annan förståelse för den efter jag läst boken och inser att mina behov inte fått komma till uttryck på ett sunt sätt. Istället har jag projicerat min ilska på andra utan att förstå varför. Nu känner jag mig optimistisk och har kanske lättare att gå vidare í min personliga utveckling när jag insett att mina problem sträcker sig långt utanför mig själv som ett samhälleligt problem när kvinnor mår dåligt.

Beroende på barns kön behandlas de tidigt i livet på olika sätt som flicka eller pojke av personerna de växer upp med. De förväntas reagera olika och får skilda budskap utifrån samma reaktion, som när pojkar gråter tros de vara arga och men flickor rädda och ledsna. Exemplen är många.
Länge har kvinnors beteenden bedömts utifrån manliga normer och när kvinnor avviker i sitt beteende med vad som förväntas av dem har de penisavund, ansetts vara passiva eller maschochistiska. Sett ur detta perspektiv skrämmer det mig hur mycket det påverkar kvinnors identitet, hur stark gruppidentiteten kan vara bland kvinnor och vilken vanföreställning det finns om dem!

Det sociala arvet flickor i många fall får av sina mödrar är att vara lika andra flickor samtidigt som pojkar accepteras vara olika. Flickors roll förväntas vara att fungera i nätverk av relationer och utvecklar därför lyhördhet, empati och intuition. Om flickan istället utvecklar självständighet, klarhet och en önskan om gränser kan modern rentav skuldbelägga henne och se flickans beteende som ett hot. Förväntningar om att kvinnan ska finnas till för andra och ta hand om relationer leder till att egna behov måste förnekas genom en tydlig identitet. De kvinnor som utvecklar självständighet blir avvikare i mansnormen - som alltså även kvinnor upprätthåller när de förnekar sin egen identitet och sina flickors och får epitet som rödstrumpor, manshatare, feminister och aggressiva. För att undvika att bli kallade sådana laddade ord väljer många kvinnor att foga sig genom att vara snälla och självutplånande för att inte förlora sin man, föräldrars bekräftelse eller till och med vänner.

När kvinnor tar sig själva på allvar liksom sina behov inser de att de tänker och känner annorlunda än sina närmaste - samtidigt som de vågar säga sin mening när den avviker från gruppens.

Kväver en människa sina behov utvecklas självförakt och vrede. Vrede är en signal på att personen ifråga är sårad, att rättigheter och gränser är kränkta behov och önskningar som inte tillfredställts, eller att något inte står rätt till. Precis som männen har rätt till sina känslor har även kvinnorna det som de biologiska varelser vi är.
Om vrede förnekas klagar personen ifråga, projicerar på andra och skapar oreda istället för att vara konstruktiva. Om egna behov förnekas blir vi osäkra på vad vi tycker, tänker, känner och önskar oss. Nedtryckande av känslor leder till dåligt samvete, nedstämdhet, sårade känslor för att mörka vreden vi bär på, ja det blir till och med svårt att ifrågasätta rollen vi ålagts att förhålla sig till.

För dig som tycker detta är rörigt rekommenderar jag att läsa boken som har många detaljerade exempel på dialoger mellan mor-dotter, man-kvinna och samtal mellan generationer. Boken är också synnerligen läsvärd med alla de utmaningar en person har i att börja ta ansvar för sina känslor och lära sig kommunicera med sina närmaste på ett nytt sätt. Exempel som trots bokens ålder är högaktuella - tills mansdominansen upphör så kvinnor och män får existera sida vid sida utifrån behov varje individ har. Och de grundläggande behoven är rätt lika hos män och kvinnor för alla vill bli accepterade för sina behov och önskningar och ingå i ett funktionellt sammanhang som leder till utveckling och fördjupning av relationer.

Slutligen får detta mig att fundera om arga kvinnor även idag får sona för manliga normer i psykiatrin när en överväldigande andel som diagnosticeras med emotionell instabil störning är kvinnor. Dessa kvinnor som har försökt överleva ur i många fall dysfunktionella uppväxtförhållanden och även är traumatiserade, bara uttrycker sin frustration och ilskan har blivit ett uttryck för att visa hur sjuk omgivningen är. En omgivning där de inte tillåtits visa och förstå speciellt sin ilska. Dessa arga kvinnor uttrycker kanske bara att de på ett omedvetet plan inte accepterar att styras av förlegade mansnormer. Istället för att agera ut sin ilska i en dysfunktionell familj vänds ilska inåt och de blir destruktiva.
Att bli diagnosticerad för emotionell instabil personlighetsstörning är kanske bara en diagnos för kvinnor som blivit förnekade sina naturliga känslor under de formande åren då en individs personlighet utvecklas. Jag tycker inte det är konstigt.

Bokens originaltitel är ”The Dance of Anger - A Womans Guide to Changing Patterns of Intimate Relationships”.

 

 

Depression och utmattning orsakad av vad vi äter (och vad som saknas i maten)?

5 maj 2018

När de olika antidepressiva medicinerna jag tagit i över tio år inte haft effekt och istället utvecklat utmattning då jag ändå försökt arbeta heltid, träna hårt och dessutom burit på svåra trauman nådde jag vägs ände. När jag sen uttyckte min frustration på en slutenvårdsavdelning i samband med att jag skulle skrivas ut för att jag dessutom blev sämre av vården bröt jag med psykiatrin. Sängliggande utan vare sig riktning i livet eller mat i över en månad accepterade jag att jag var ensam i mina försök att bli bättre.

Ingen i den offentliga vården har lyckats hjälpa mig. Den offentliga vården saknar dessutom utrymme för att samordna insatserna av flera diagnoser i en behandling och fattar inte mycket om hur viktigt det är med preventiv medicin i tider trots att 80% av sjukdomarna är ett resultat av livsstil men det allra allvarligaste med vården av deprimerade, utmattade, ätstörda ortorektiker som jag är att det enda de erbjuder är verkningslösa mediciner som dessutom är kända för biverkningar där t ex antidepressiva kan leda till vissa näringsbrister av B12 (och mycket, mycket mer).. Det enda goda vården bidragit med att jag fått kontakt med kanske landets enda vårdcentral som förespråkar komplementär vård i Vidar rehab och att jag träffat några människor som förstått styrkan i gott bemötande på ett jämlikt sätt och fått mig att tro att även jag har ett värde som människa. Men det värdet jag har likställer jag alltför ofta med vad jag har råd med idag och vilken framtid som kommer när jag blir pensionär i en inte alltför avlägsen framtid. Därför gäller det att smida medan järnet är varmt och jag fortfarande har en vilja att förändra mitt tillstånd så jag kan börja lönearbeta för ett tillfredställande sammanhang, som ger mig en chans att bidra till andra för att stoppa det vansinne den svenska offentliga vården bidrar med - med allas skattepengar.

När jag börjat leta lösningar utanför den svenska offentliga vården inser jag att det redan finns lösningar i andra länder och privat men som jag inte tagit del av. Jag är skolad i att lita på staten när jag exempelvis blir sjuk. Kanske är den tiden över då vi alla behöver teckna privata vårdförsäkringar om vi vill bli friska och inte bara matas med mediciner som dämpar symtom och dessutom ger svåra biverkningar?

Min förhoppning är nu att maten och tillskott ska få mig på fötter, tillsammans med regelbunden rörelse för inre lugn på en nivå som inte förvärrar mitt tillstånd. Att utveckla lyhördhet för vad jag behöver är en utmaning inte minst för att jag lever i en tid då prestation länge varit satt ensam på livets pelare och jag inte skolats eller förstått att vila och inre stillhet i förhållande till vad jag utsätter min kropp och mina sinnen för är minst lika viktigt.

Självklart är ett för mig meningsfullt sammanhang med människor som jag regelbundet kan återkomma till, minst lika viktigt för att uppnå god hälsa men för att orka umgås med människor behöver jag energi och god sömn. Energin att orka gå uppför en trappa utan att känna mjölksyran brinna i mina lår, att stå ut med stressiga miljöer med många intryck som slår ut min förmåga att koncentrera mig och sömnen som konstant ligger mellan fem och sex timmar sen fem månader - måste ändras innan jag kan vara bland folk längre stunder.

Så, var kan jag då börja? Just det, med maten. Och om maten inte är tillräckligt bra för att komma till rätta med utmattningen och depressionen behöver jag tillskott. Så var hittar jag vettiga människor att lyssna till för att förstå vad som är väsentligt att äta och vilken mat som faktiskt förvärrar mitt tillstånd? Och var hittar jag pålitliga människor som kan kontrollera och matcha mina behov? Det gäller dock att även vara kritisk mot läkare då vi inte alltid vet varifrån deras inkomster kommer..

Under åtta dagar har jag följt framstående läkare och andra specialister via Youtube i John och Ocean Robbins satsning the Food Revolution Summit och jag rekommenderar dig starkt att ta reda på mer om deltagarna och deras arbete. MD David Katz t ex, arbetar med preventiv medicin och är initiativtagare till gruppen The True Health Initiative som består av läkare världen över och som är eniga i vad som leder till god hälsa. Här har vi en grupp av personer som inte försöker tjäna pengar på vår okunnighet genom att köpa bantningspiller, dieter mm och som är övertygade av mångåriga studier och vana vid att avgöra när resultat ska tas med i vad de ska uttala sig om. David Katz utsågs till "Top Nutrition Expert" 2017/2018 av dietspotlight.com 

Andra deltagare var MD Joel Fuhrman,  MD Daniel Amen, MD Joel Fuhrman,  MD Neal Barnard, MD Mark Hyman, MD Kris Carr MD Dale Bredesen, MD Dean Ornish, MD Michael Greger, MD David Perlmutter, Ph D Susan, Ph D Vandana Shiva, MD Joel Kahn, Anna Lappé, JD Saru Jayarama, Kathy Fresto, JD Andrew Kimbrell, MD Dean and Ayesha Sherzai, MD William Li.

 

MD David Katz: Vi ska inte behöva universitetsutbildningar för att kunna äta rätt: https://www.youtube.com/watch?v=x0GXr9q-N7c

MD David Katz  http://www.truehealthinitiative.org/

MD David Katz om vegetarisk kost: https://www.youtube.com/watch?v=7DiGkt2YAA4&t=11s

MD Michael Greger:  https://www.youtube.com/user/NutritionFactsOrg 

Neurologen David Perlmutter https://www.drperlmutter.com/learn/faq/

MD Mark Hyman: Undvik mjölkprodukter https://www.youtube.com/watch?v=0O-eh

Vad huvudet tror och hur kroppen reagerar

4 maj 2018

Hade nöjet att få fotografera och närvara under Björn Natthikos Lindebergs föreläsning om etik, stillhet och reflektion i Södertälje kommuns scen Estrad den 3 maj. Björn har en bakgrund som få i att både vara bildad som civilekonom på Handelshögskolan och därefter skogsmunk under sexton år. 

Det som berörde mig mest var hans berättelse om när han kände sig nöjd med att praktisera Buddism och valde att lämna det livet för en ny tillvaro i sin gamla miljö med föräldrar och vänner i Sverige så drabbades han av svår ångest. Han var förberedd mentalt genom att tala med andra som också slutat klosterlivet och hade stöd hos dem han återvände till. Björn är på många sätt en förnuftig människa med stor livserfarenhet och hade dessutom gjort kanske den mest prövande personliga utvecklingen någon kan göra som munk och ändå kraschade han när han kom hem. Björn hade förberett sig väl, var van vid att betrakta känslor istället för att regeras av dem och blev ändå överrumplad med vilken styrka ångesten kom i. Han ville bara vara för sig själv i stugan i Halland och funderade länge vad han skulle göra.

Hans reflektioner kring detta gjorde att jag bestämde mig för att minska mina ambitioner att ha kontroll över mitt mående och tillfrisknande för det verkar som att det kan bli bakslag även för den mest erfarne. Detta betyder att jag även i fortsättningen behöver göra varje ögonblick till en del av mitt liv och ta in det som är. Tankar, känslor och reaktioner kommer när de kommer och det enda jag kan göra är att vara vara vaken, nyfiken på det som händer i och omkring mig och agera utifrån ett etiskt förhållningssätt. Jag kan inte skydda mig från stark ångest ens när jag är fri från diagnoser, välnärd, motionerad och tillfredställd på alla sätt och vis. En bomb kan slå ner i mig eller i min närhet närsomhelst och det har vi människor ingen kontroll över. Så skönt att inte ha kontroll! På det sättet kan jag ägna mig mer åt nuet istället.

Tack Björn, för att du vill dela ditt liv på ett så lättsamt sätt med ett sådant enormt djup. Med ditt sätt når du en skara av människor som får ta del av kärnan i buddismen, utan att behöva kalla sig för buddist och ändå i bästa fall integrera sitt liv i hur de bäst tar hand om sig själva och andra.

Lyssna gärna på Björns och Navids populära podradio: https://poddtoppen.se/podcast/1200880005/bjorn-navid

 

Inte ensam

18 apr 2018

Många år har gått när jag ensam försökt förstå mig själv vilket naturligtvis har lett mig till vissa insikter. Vad andra får tidigt i livet och jag missat är styrkan i att dela tankar och känslor med andra för att få ett sammanhang och gemenskap. En plats i samhället och bidra med att förbättra detsamma.

Mina intressen är sedan tidig ålder två som är fokus på god hälsa och intresset för andras beteenden. Nu när jag lagt till ett nytt sätt att kommunicera med människor och hur jag förhålller mig till dem har en ny värld öppnat sig för mig. Jag är inte längre rädd för andras härskartekniker och har insett att det ibland också bara saknas intresse eller förstånd att kommunicera på ett bra sätt. Att kommunikationen inte blir bra är inte alltid mitt fel.

Ett karaktärsdrag som finns kvar hos mig sen tonåren är däremot ilskan som ibland driver mig till en vass tunga mot omgivningen men som jag nu försöker omvandla till något konstruktivt som att värna om de som inte orkar eller vågar sätta sig upp emot normer, vanvård eller offentlig ineffektivitet i psykiatrin.

På buddhistisk vis vill jag vara ett vakande öga och vara redo med en vass penna - med övertygelsen att det lidande jag ser i andra också är mitt och för att nå ett högre medvetande är det hjälpsamt att att lyfta andras upplevelser i sveriges enda förening för vårdskadade och anhöriga i PatientPerspektiv. http://www.patientperspektiv.org

Jag har också fått en plats i Botkyrka kommuns socialpsykiatriska inflytanderåd som nu har syftet att få komma ut i verksamheten för att plocka upp tankar och åsikter om de insatser brukarna får så hjälpen till dem kan bli bättre. Tack verksamhetschefen Leena Kuusipalo för den chansen!

RSMH har en särskild plats i mitt hjärta och hoppas få utveckla mitt engagemang hos dem framöver.

Som moderator får jag också chansen att ta del av människors tankar om psykisk ohälsa och hälsa på Minds nätbaserade forum. www.mind.se

← Äldre inlägg










(Lämna tom)

 

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)